Location:När jag växte upp sa man att blinda människor inte hade något kroppsspråk. Det kunde dom inte ha eftersom dom inte kunde se och härma andra.Vi fick gå på kroppssspråkskurser där vi lärde oss hur vi skulle se ut när vi var glada, ledsna, förvånade, arga etc.Man sa att det var mycket svårt att läsa av en blind persons känsloläge.Länge trodde jag att det var sant. Att jag var fullkomligt uttryckslös i mitt kroppsspråk, i mitt ansikte.En dag blev min sånglärare lite irriterad över att jag sjöng så ”mesigt” när vi jobbade med en stark text.”Jag ser ju att du vet vad jag menar”, sa han, ”men jag hör det inte!”.Jag blev alldeles omskakad, syntes det hur jag kände mej? Kunde jag uttrycka mej på andra sätt än genom min röst. Kunde andra människor förstå?Nu vet jag bättre. Men tänk om min sånglärare aldrig hade sagt sådär. Tänk om jag hade gått runt hela livet och trott på ”experterna”.Allt detta kom jag att tänka på igår när jag visade en bild för en vän och han sa:”du ser så himla lycklig ut?”Det gjorde mej ledsen att plötsligt minnas detta, och arg. Men sen tänkte jag att det var en nyttig påminnelse nu när jag då och då hamnar i den där expertrollen själv.

Location:fullt med lekande människor i kronobergsparken, stora och små, dom far omkring som höstlöven. det gör mej så glad, att dom leker. en ung kvinna kommer springande just när jag står och selar på min hund: – har du sett om en boll har rullat förbi här. (kronobergsparken är jättebrant) – nej, säjer jag. så kommer jag på att jag kanske ska förtydliga, den kan ju ha rullat förbi. – å andra sidan, säjer jag, så är jag blind, så jag kan ha missat den. – jaha, säjer hon, och spinger vidare. Textfält Redigerar fullt med lekande människor i kronobergsparken, stora och små, dom far omkring som höstlöven. det gör mej så glad, att dom leker. en ung kvinna kommer springande just när jag står och selar på min hund: – har du sett om en boll har rullat förbi här. (kronobergsparken är jättebrant) – nej, säjer jag. så kommer jag på att jag kanske ska förtydliga, den kan ju ha rullat förbi. – å andra sidan, säjer jag, så är jag blind, så jag kan ha missat den. – jaha, säjer hon, och springer vidare.

Location:en förbjuden tanke, kanske, men ibland tänker jag att det är slöseri, det där med att folk kan se, när dom ändå inte använder sin förmåga. och, jajaja, jag har säkert också förmågor som jag kunde använda bättre: igår skulle jag till hälsokosten för att köpa henna. jag var lite osäker på vilken affär i den långa raden det var, men jag visste på ett ungefär. jag gick in på ett ställe. bakom disken stod någon och väntade. jag väntade också, visste inte om han såg mej. tillslut sa han hej. – hälsokosten, sa jag, åt vilket håll ligger den? – ehh? sa han. -hälsokostaffären, sa jag, pekade, ditåt eller ditåt? – det vet jag inte, sa han. – nä, men om du tittar ut så kan du se den. – kan jag? – ja, det kan du. han tittar ut: – eh, vet inte, heter den life? – ja, jag tror det. – ok, det är ditåt säjer han… och pekar… – jag pekar också, menar du ditåt? – nä, andra hållet, säjer han. – tack, säjer jag. Textfält Redigerar en förbjuden tanke, kanske, men ibland tänker jag att det är slöseri, det där med att folk kan se, när dom ändå inte använder sin förmåga. och, jajaja, jag har säkert också förmågor som jag kunde använda bättre: igår skulle jag till hälsokosten för att köpa henna. jag var lite osäker på vilken affär i den långa raden det var, men jag visste på ett ungefär. jag gick in på ett ställe. bakom disken stod någon och väntade. jag väntade också, visste inte om han såg mej. tillslut sa han hej. – hälsokosten, sa jag, åt vilket håll ligger den? – ehh? sa han. -hälsokostaffären, sa jag, pekade, ditåt eller ditåt? – det vet jag inte, sa han. – nä, men om du tittar ut så kan du se den. – kan jag? – ja, det kan du. han tittar ut: – eh, vet inte, heter den life? – ja, jag tror det. – ok, det är ditåt säjer han… och pekar… – jag pekar också, menar du ditåt? – nä, andra hållet, säjer han. – tack, säjer jag.

Location:det här med hundar och hur dom umgås. igår var vi hemma hos vänner, tre hundar allt som allt, min äldst. efter några timmar gick hon och la sej i den yngste hundens korg. han är inte bara ygst, han är störst också. tio centimeter högre än min. han hade kunnat lyfta bort henne i nackskinnet, men det gjorde han inte. istället vankade han olyckligt suckande av och ann tills jag flyttade på henne och då, men inte förrän hon var på betryggande avstånd gick han och la seji sin egen säng. får mej att fundera över makt, konflikthantering ickevåldsmetoder och lite annat. Textfält Redigerar Ordläge det här med hundar och hur dom umgås. igår var vi hemma hos vänner, tre hundar allt som allt, min äldst. efter några timmar gick hon och la sej i den yngste hundens korg. han är inte bara ygst, han är störst också. tio centimeter högre än min. han hade kunnat lyfta bort henne i nackskinnet, men det gjorde han inte. istället vankade han olyckligt suckande av och ann tills jag flyttade på henne och då, men inte förrän hon var på betryggande avstånd gick han och la seji sin egen säng. får mej att fundera över makt, konflikthantering ickevåldsmetoder och lite annat.

Location:så här dags brukar det vara alldeles öde nere vid karlbergskanalen, men i natt hade någon tydligen sovit här. Eller, kanske sov han fortfarande när min hund upptäckte honom. Han blev jätterädd för henne. hon blev också jätterädd och skällde. Det var inte förrän då jag upptäckte att något var i görningen. Så fort jag hörde henne skälla kallade jag in henne och hon kom som ett skott, men skadan var redan skedd. Mannen var otroligt upprörd. Först kunde jag inte ens höra att han pratade engelska, men det gjorde han. – du är inte klok! jag är faktiskt en människa, en person, inget ting! Och jag ville förklara: – förlåt, jag visste inte att du var där, jag kan inte se, jag är blind, det var inte meningen att skrämma dej. Han kunde inte ta in det jag sa. jag ville gå närmare, men eftersom han var så otroligt rädd för hunden vågade jag inte ens försöka. ändå ville jag inte bara gå där ifrån. jag ville inte att han skulle tro att jag hade låtit min hund skrämma honom med avsikt. Jag upprepade, visade, pekade på mina ögon, skakade på huvet, täckte för ögonen med händerna, det måste på ett sätt ha sett ganska kul ut mitt i allt… till slut tog han in mej. – förlåt, sa han också så där stod vi nu båda två och sa förlåt till varandra. Då insåg jag att jag måste gå för att hinna med tåget. Textfält Redigerar så här dags brukar det vara alldeles öde nere vid karlbergskanalen, men i natt hade någon tydligen sovit här. Eller, kanske sov han fortfarande när min hund upptäckte honom. Han blev jätterädd för henne. hon blev också jätterädd och skällde. Det var inte förrän då jag upptäckte att något var i görningen. Så fort jag hörde henne skälla kallade jag in henne och hon kom som ett skott, men skadan var redan skedd. Mannen var otroligt upprörd. Först kunde jag inte ens höra att han pratade engelska, men det gjorde han. – du är inte klok! jag är faktiskt en människa, en person, inget ting! Och jag ville förklara: – förlåt, jag visste inte att du var där, jag kan inte se, jag är blind, det var inte meningen att skrämma dej. Han kunde inte ta in det jag sa. jag ville gå närmare, men eftersom han var så otroligt rädd för hunden vågade jag inte ens försöka. ändå ville jag inte bara gå där ifrån. jag ville inte att han skulle tro att jag hade låtit min hund skrämma honom med avsikt. Jag upprepade, visade, pekade på mina ögon, skakade på huvet, täckte för ögonen med händerna, det måste på ett sätt ha sett ganska kul ut mitt i allt… till slut tog han in mej. – förlåt, sa han också så där stod vi nu båda två och sa förlåt till varandra. Då insåg jag att jag måste gå för att hinna med tåget.

Location:har ni tänkt på att vi människor är i minoritet på jorden? om det rådde demokrati bland alla arter som lever här hade vi blivit nedröstade i nästan alla frågor. Textfält Redigerar har ni tänkt på att vi människor är i minoritet på jorden? om det rådde demokrati bland alla arter som lever här hade vi blivit nedröstade i nästan alla frågor.

Location:har ni tänkt på att vi människor är i minoritet på jorden? om det rådde demokrati bland alla arter som lever här hade vi blivit nedröstade i nästan alla frågor. Textfält Redigerar har ni tänkt på att vi människor är i minoritet på jorden? om det rådde demokrati bland alla arter som lever här hade vi blivit nedröstade i nästan alla frågor.

en höst, enhöst

en älskare

en höst

ett levande ljus

en tröst

Jag griper efter någon som kan hålla mej flytande och vi sjunker.

Nu kan jag inte längre släppa taget

vi kommer att dränka varandra.

paniken växer

liter du på mej

nej

Jag hade känt mej lite dålig under dagen, men tänkte att det nog inte var något att bry sej om.

men på pendeltåget blev det värre. först blev jag jättevarm och började klä av mej.. sen började jag frysa samtidigt som illamåendet blev allt mer påtagligt. plötsligt insåg jag att jag faktiskt skulle bli tvungen att kräkas där inne i tågvagnen. jag fick panik.

Jag försökte få killen mitt emot mej att hjälpa mej hitta en plastpåse någonstans, men han förstod ingenting förrän jag satte händerna för munnen och började hulka, då sprang han.

alltså, jag har nog inte kräkts offentligt sen jag var liten. man skäms förskräckligt. alla människor i ens närhet liksom glider bort, det blir en tom yta runt omkring en. fullt begripligt.

men efter ett tag vågade sej en kvinna fram och gav mej några pappersnäsdukar. en annan frågade om jag var yr. Jag bad dom berätta för tågpersonalen vad somhade hänt och berättade också att en vän skulle möta mej när jag kom fram, så det var ingen fara med mej. dom berättade att tågpersonalen redan var varskodd.

personal kom. en kvinna som klappade mej på armen och tröstade: ”det kan hända alla, huvudsaken är att du är ok nu”.

jag var förvånad och glad över all denna hjälpsamhet.

På perongen skrek jag åt min vän att inte krama mej förrän jag hade berättat vad somhade hänt. jag sa att hon kunde sätta mej på tåget tillbaka om hon ville.

– Äh, sa hon, smittad kan man ju bli var som helst, nu släpper jag inte hem dej, när du äntligen har kommit, och jag tänker visst kramas. och det gjorde hon.

resten av kvällen och natten låg jag hemma hos henne och hennes sambo och kräktes. på morgonen mådde jag lite bättre men var vädligt matt.

Jag var uppe i korta stunder och där emellan låg jag i soffan och lyssnade på kakelugnens sprakande och trevligt prat och skrammel i köket. Ibland kom det musik istället, Jan johansson och Elisabeth hermodsson. Det var så obeskrivligt skönt att inte vara ensam, att höra människor omkring mej som fortsatte med allt utan att jag behövde engagera mej. som när man var liten.

Jag hade lovat min hund en skogspromenad och vi tog en liten kort på lördagseftermiddagen. Hon var så himla lycklig, galopperade i skogen och nosade på allt.

På kvällen åt jag lite av den goda maten och drack en liten skvätt rödvin.

på söndagsmorgonen smakade jag på ägg från gårdens egna hedemorahöns som går helt fritt ute i trädgården. Det var så obeskrivligt gott med frukost.

en lite längre skogspromenad innan jag fick skjutshela vägenhem. Min vän sa:

– nu måste du ju komma en gång till bara för att det blev såhär.

Och det vill jag såklart, men ändå vill jag säja att det blev väldigt bra på det här viset också.

Location: en såhär bra doanmälan har jag aldrig skrivit förut. ett stort. tack till samhället som .får mej att vässa min penna. ett tack också till do för att du lägger ner mina anmälningar, så att jag får öva på att ständigt hitta nya formuleringar och i största allmänhet träna min uthållighet. en dag har ni gjort mej oslagbar. men en sak undrar jag. hur kan alla ni som betalar skatt i sverige finna er i att finansiera ett såhär dyrt hjälpmedel som ledarhunden är, när ni vet att vi som behöver det inte kan använda det fullt ut?