I dag hirriterar vi oss på allt och alla, något som brukar hända så här mitt i resan, jag känner igen det från tidigare.
I morse var vi på studentexamen, en ganska stel tillställning, men studenterna sjöng en jättefin sång på slutet, då grät jag en skvätt.
I dag längtar jag hem

Jag är fortfarande frisk och det är konstigt, næstan att jag inte törs skriva det ens.
I dag har vi varit lediga och vi har hittat flera kaféer som har lan.vdet åskar mycket.

Nu har vi checkat in och tagit oss igenom säkerhetskontrollen för första gången på denna långa resa, ut med datorn, in med datorn, på med jackan, av med jackan…
Jag håller på att bli förkyld

Nu har vi några häktiska dagar framför oss innan valet.
Från lördag får man inte ha möpe, resa eller dricka alkhohol.
I kväll har jag min workshop och det är utvärderingsmöten och fester om vartannat.
Vi försöker följa våra ursprvngliga planer, men det är inte helt lätt.

Det är konstigt, nu kännns det som vi har varit här jättelänge. Ändå kom vi i går kväll.
I morgom börjar jobbet på allvar, men allt käns bra och genomförbart.
På söndag är det presidentval.

Nu är det morgon här. Klockan är 6. Dottern i huset övar dragspel, mamma bea diskar. I dag finns det vatten igen.
Jag är framme på riktigt och det känns bra.

Äntligen nästan framme! Vi har suttit på flyg i över 30 timmar och nu ska vi vara här till i morgon och då tar vi sista flygturen på en timme till sucre.

Jag är förkyld och vårt rum låteer nästan som en flygmaskin, vi får se om jag kan sova här.

Jag känner mej mest trött och upplöst. Men skönt att själva resanten är slut på ett tag.

I morgon börjar min resa och på fredag lämnar jag landet. Allt är packat och klart och varje noja är sorterad och försedd med ett åtgärdspaket. Snart kommer jag till det sköna stadiet när jag har gjort allt jag kan och när ingenting längre hänger på mej.

Jag önskar att jag kunde blogga under hela min resa, men det beror på om jag har tillgång till internet eller om min telefon kommer att fungera. vi får se helt enkelt, eller, ni får se.

Det känns konstigt att jag ska jobba en stund i morgon mitt i allt detta, jag är verkligen inte fokuserad på jobbet just nu, men det viktigaste är ju att eleverna är det.

Men i går blev jag arg på en bankomat som försökte uppfostra mej. Den frågade om jag ville ha minneslapp och när jag svarade nej, fickjag mina pengar med kommentaren:
”notera uttaget” Och kvinnan på forex sa till mej att jag skulle vara rädd om mina pengar och jag hade sån lust att be henne hålla käften, men det gjorde jag inte, hon ville säkert bara vara snäll och omtänksam.

Så i går blev jag uppfostrad av både människor och maskiner.

Jag har kommit fram till att jag gnäller förmycket och att jag ska försöka sluta med det innan alla mina vänner tröttnar på mej. Jag funderar på att skapa ett gnällplank nånstans för jag kan nog inte helt sluta.

alltså:
Det ska bli jättekul att resa iväg, spännande och läskigt. Jag är en priviligierad människa som får göra det och när jag kommer hem är jag stärkt och glad.

I mitt hus får folk borra hur mycket dom vill och renovera sina kök. Att dom har för mycket pengar som dom måste kasta bort på nåt sånt tråkigt, det är ju deras problem och inte mitt. Nästa gång ska jag låtsas att borren är en digeridu.

Och det är bara kul att ha en inneboende. Man lär känna folk man annars inte skulle ha träffat. Det är ingen nödlösning, utan bara kul.

Och det är ju möjligt att det är lite tröttsamt att alltid ha en lerig och blöt hund, men så är det i november och snart kommer koltrasten.

Och om jag låtsas att min tinnitus är syrsor i stället, då kan jag leka att det är augusti nu med mörka och varma kvällar.

Och det är ju jättebra att jag är såhär trött hela tiden, får då blir det ju så skönt att gå och lägga sej.

Jag fick ett mail från vår kontakt på Inca tours där hon skriver att nu har hon ordnat så att jag får vegetarisk mat på långflyget och så är det beställt rullstol på alla flygplatser…

Jag har hört andra synskadade kompisar somhar berättat om dom måste åka rullstol får att få hjälp på flygplatserna, dom får inte ens gå bredvid den. Det ska bli intressant. Jag har inte åkt rullstol sen jag bröt foten för jättelängesen.

I dag är jag i bättre form och tror inte att jag ska dö på resan, men det kan ju fortfarande ändra sej. I går var en vän här för att skicka med lite grejer till musikterapiprojektet och jag blev full i skratt när det visade sej vara en fallskärm. så nu har jag en egen med mej, känns tryggt.