I tre dagar har jag varit på spa hemma i min egen lägenhet. Jag har haft det så bra: gått i skogen, haft sovmorgon, gjort yoga, läst, stickat, tagit varma bad med lavendeldoft och lyssnat på musik och jag har inte träffat en enda vän.

Jag har varit alkoholfri och jag har inte känt mej rastlös eller ensam på hela tiden.

Jag har också fått en del skrivarbete gjort.

jag vet inte varför jag valde att lyssna på dokumentären om Dennise. Jag kunde väl ha fattat att det skulle göra mej illa.

Hittills har jag mest sett upprörda reaktioner kring det faktum att personal som har förgripit sej på och utnyttjat patienter kan få jobba kvar inom vården. Jag är mest upptagen av att försöka förstå denna mänskliga ynklighet, ynkedom.

Hur kan någon utnyttja sin makt på detta hemska och obegripliga sätt?

då och då funderar jag över vilka människor som söker sej till vården och deras/våra motiv. gör vi det för att vi tycker att det är mysigt att någon behöver oss. Finns det andra bland oss som tycker att det är härligt att ha makt över andra. Finns det dom av oss som har så lite makt över våra egna liv att vi söker oss till vårdyrket för att åtminstone ha makt över någon någonstans.

Location:det händer då och då att jag pratar högt med min hund, ute bland folk, när jag vill dom och inte henne något. det kan vara en spydig kommentar t ex, men det kan också vara information jag är ute efter men inte vet vem jag ska fråga. Andra hundägare gör också så. ibland när dom möter oss och vet att dom på något sätt borde ge sej till känna, men inte riktigt vet hur, kan dom t ex börja prata med sin hund om oss: – nej, den där får du inte hälsa på, den jobbar. dom fattar ju såklart att deras hund inte förstår det där, men jag förstår att det finns en hund och en hundägare i närhetn.och detär bra. Idag när jag gick på en oländiga och brantastigen på statshagsberget muttrade jag till min hund: -det var värst vad mycket folk det springer här, där det alltid brukar vara så lugnt. för det var verkligen ovanligt mycket folk som sprang där och dom kom från alla håll. då svarade en andfådd person: – nej, vi är bara fem, men vi springer fram och tillbaka här. Textfält Redigerar det händer då och då att jag pratar högt med min hund, ute bland folk, när jag vill dom och inte henne något. det kan vara en spydig kommentar t ex, men det kan också vara information jag är ute efter men inte vet vem jag ska fråga. Andra hundägare gör också så. ibland när dom möter oss och vet att dom på något sätt borde ge sej till känna, men inte riktigt vet hur, kan dom t ex börja prata med sin hund om oss: – nej, den där får du inte hälsa på, den jobbar. dom fattar ju såklart att deras hund inte förstår det där, men jag förstår att det finns en hund och en hundägare i närheten. Idag när jag gick på en oländiga och brantastigen på statshagsberget muttrade jag till min hund: -det var värst vad mycket folk det springer här, där det alltid brukar vara så lugnt. för det var verkligen ovanligt mycket folk som sprang där och dom kom från alla håll tyckte jag. då svarade en andfådd person: – nej, vi är bara fem, men vi springer fram och tillbaka här.

Den här morgonen vaknade jag och tänkte nu är det bra. Nu är allt bra.

Jag sträckte på mej i sängen, lakanen kändes sköna och svala och jag var utsövd. Klockan var sju och jag hade en hel ledig dag framför mej.

Hunden kom och sa god morgon på sitt oemotståndliga sätt.

jag låg kvar i sängen en stund och tänkte på den goda frukosten jag snart skulle äta. jag njöt av att inte ha bråttom.

jag tänkte på allt jag har, en bostad, ett intressant jobb, en ledarhund, vänner, allt jag behöver och lite till helt enkelt.

jag tänkte att jag kanske kan få vila i den här känslan ett tag nu, det vore på tiden…

Sen tänkte jag på cellprovtagningen jag skulle på idag. Det vore ju så himla typiskt och lägligt att få ett cancerbesked nu, precis nu när allting faktiskt har ordnat sej. Äntligen.

På väg hem från provtagningen gick jag med raska steg och djupa andetag längshantverkargatan. jag njöt av frihetskänslan, av att ha en kropp som fungerar, en ledarhund som är snabbbfotad, säker och glad och jag tänkte på att jag skulle köpa något gott till oss båda för att fira att vi hade gjort detta jobbiga som ett cellprov innebär.

Hemma vid porten tänkte jag att om jag nu skulle få ett hemskt provsvar, så vet jag i alla fall at tlivet kunde vara bra.

Location:tänker på att det finns stora likheter mellan att vara tonåring och att vara i klimakteriet. i båda fallen händer det nya saker med både kropp och skäl och det är läge för en del omvärderingar. skillnaden, som jag ser det, är att det både är roligare och lättare nu. Textfält Redigerar tänker på att det finns stora likheter mellan att vara tonåring och att vara i klimakteriet. i båda fallen händer det nya saker med både kropp och skäl och det är läge för en del omvärderingar. skillnaden, som jag ser det, är att det både är roligare och lättare nu.

Location:tänker på att socialstyrelsen nu ska utreda vilka terapimetoder inom psykiatrin som kan vara farliga för patienten. med anledning av sture bergwall såklart. jag tänker att i hans fall var det verkligen inte enbart terapimetoden som var skadlig utan minst lika mycket den ohälsosamma bristen på insyn i gruppen som jobbade kring honom och den mycket starka medicineringen. Jag tänker att om man skulle ta bort alla mediciner som visserligen fungerar, men som kan vara skadliga för patienterna, då skulle det inte bli mycket kvar.

Location:mina älskare försvinner en efter en med hånfulla ord på sina förut kyssande läppar och jag förstår dom. Undrar om jag kommer att sakna dom.

Location:jag reser mej från sängen och slår en man ur hågen innan dagen hunnit vakna med sitt tysta morgonljus, men du vrider dej i sömnen för du drömmer hela tiden om de män som ständigt jagar dej om dagen. jag smider mina planer mycket lugnt och balanserat för att kunna ge min längtan en kontur och en gestalt, men du sitter tyst och gråter, för du längtar inte längre och då vet du inte heller vad du saknar. vissa dagar kan jag glömma att jag nånsin velat leva och jag glömmer att jag faktiskt hade drömmar, men då står du där och skrattar för din dröm har aldrig funnits och du har aldrig brytt dej om att du finns till.

Location:Försvinnande lite blir kvar när man tänker på tider som flytt och som aldrig återkommer som ett brev på posten. Det betyder så mycket att livet går vidare i en strid ström. Alla kan vi nå våra mål om vi bara hoppas på tur i oturen och det skulle vi göra om vi bara kunde. Alla är vi ju barn i början och det kommer vi att vara även i fortsättningen så länge det är som det är med den saken, eller vad tror du? Jag menar, man måste ju ta nya tag när dom gamla är stulna och stympade, men då måste man ocaså ha något att ta med, annars bränner man sej. man får ju det liv man förtjänar om man inte tar det, eller hur, men man vet aldrig om man låtsas, det är sånt man får anta, eller försöka bevisa om man har lust. Glömde dom att tala om för dej att du är värdelös? Det borde du förlåta dom. Dom visste antagligen vad dom gjorde, men du kunde ju ha frågat. vi som är unga vet inte så mycket, men vi vet att allt egentligen är en repris från i söndags och det räcker. spänningen släpper så småningom om man bara ger fan i att minnas, men då måste man ju också ha något att glömma.

Location:jag har två skrivbord, ett med och ett utan dator, båda fint städade. ändå sitter jag här i mitt kök, där det är stökigt och obekvämt och skriver. Jag vet inte vad som har tagit åt mej, men jag kommer att publicera några av mina dikter från 80-talet här på min blogg. den gången blev dom refuserade av 10 förlag, men jag refuserar mej inte.