Location:har ni tänkt på att vi människor är i minoritet på jorden? om det rådde demokrati bland alla arter som lever här hade vi blivit nedröstade i nästan alla frågor. Textfält Redigerar har ni tänkt på att vi människor är i minoritet på jorden? om det rådde demokrati bland alla arter som lever här hade vi blivit nedröstade i nästan alla frågor.

Location:har ni tänkt på att vi människor är i minoritet på jorden? om det rådde demokrati bland alla arter som lever här hade vi blivit nedröstade i nästan alla frågor. Textfält Redigerar har ni tänkt på att vi människor är i minoritet på jorden? om det rådde demokrati bland alla arter som lever här hade vi blivit nedröstade i nästan alla frågor.

en höst, enhöst

en älskare

en höst

ett levande ljus

en tröst

Jag griper efter någon som kan hålla mej flytande och vi sjunker.

Nu kan jag inte längre släppa taget

vi kommer att dränka varandra.

paniken växer

liter du på mej

nej

Jag hade känt mej lite dålig under dagen, men tänkte att det nog inte var något att bry sej om.

men på pendeltåget blev det värre. först blev jag jättevarm och började klä av mej.. sen började jag frysa samtidigt som illamåendet blev allt mer påtagligt. plötsligt insåg jag att jag faktiskt skulle bli tvungen att kräkas där inne i tågvagnen. jag fick panik.

Jag försökte få killen mitt emot mej att hjälpa mej hitta en plastpåse någonstans, men han förstod ingenting förrän jag satte händerna för munnen och började hulka, då sprang han.

alltså, jag har nog inte kräkts offentligt sen jag var liten. man skäms förskräckligt. alla människor i ens närhet liksom glider bort, det blir en tom yta runt omkring en. fullt begripligt.

men efter ett tag vågade sej en kvinna fram och gav mej några pappersnäsdukar. en annan frågade om jag var yr. Jag bad dom berätta för tågpersonalen vad somhade hänt och berättade också att en vän skulle möta mej när jag kom fram, så det var ingen fara med mej. dom berättade att tågpersonalen redan var varskodd.

personal kom. en kvinna som klappade mej på armen och tröstade: ”det kan hända alla, huvudsaken är att du är ok nu”.

jag var förvånad och glad över all denna hjälpsamhet.

På perongen skrek jag åt min vän att inte krama mej förrän jag hade berättat vad somhade hänt. jag sa att hon kunde sätta mej på tåget tillbaka om hon ville.

– Äh, sa hon, smittad kan man ju bli var som helst, nu släpper jag inte hem dej, när du äntligen har kommit, och jag tänker visst kramas. och det gjorde hon.

resten av kvällen och natten låg jag hemma hos henne och hennes sambo och kräktes. på morgonen mådde jag lite bättre men var vädligt matt.

Jag var uppe i korta stunder och där emellan låg jag i soffan och lyssnade på kakelugnens sprakande och trevligt prat och skrammel i köket. Ibland kom det musik istället, Jan johansson och Elisabeth hermodsson. Det var så obeskrivligt skönt att inte vara ensam, att höra människor omkring mej som fortsatte med allt utan att jag behövde engagera mej. som när man var liten.

Jag hade lovat min hund en skogspromenad och vi tog en liten kort på lördagseftermiddagen. Hon var så himla lycklig, galopperade i skogen och nosade på allt.

På kvällen åt jag lite av den goda maten och drack en liten skvätt rödvin.

på söndagsmorgonen smakade jag på ägg från gårdens egna hedemorahöns som går helt fritt ute i trädgården. Det var så obeskrivligt gott med frukost.

en lite längre skogspromenad innan jag fick skjutshela vägenhem. Min vän sa:

– nu måste du ju komma en gång till bara för att det blev såhär.

Och det vill jag såklart, men ändå vill jag säja att det blev väldigt bra på det här viset också.

Location: en såhär bra doanmälan har jag aldrig skrivit förut. ett stort. tack till samhället som .får mej att vässa min penna. ett tack också till do för att du lägger ner mina anmälningar, så att jag får öva på att ständigt hitta nya formuleringar och i största allmänhet träna min uthållighet. en dag har ni gjort mej oslagbar. men en sak undrar jag. hur kan alla ni som betalar skatt i sverige finna er i att finansiera ett såhär dyrt hjälpmedel som ledarhunden är, när ni vet att vi som behöver det inte kan använda det fullt ut?

I tre dagar har jag varit på spa hemma i min egen lägenhet. Jag har haft det så bra: gått i skogen, haft sovmorgon, gjort yoga, läst, stickat, tagit varma bad med lavendeldoft och lyssnat på musik och jag har inte träffat en enda vän.

Jag har varit alkoholfri och jag har inte känt mej rastlös eller ensam på hela tiden.

Jag har också fått en del skrivarbete gjort.

jag vet inte varför jag valde att lyssna på dokumentären om Dennise. Jag kunde väl ha fattat att det skulle göra mej illa.

Hittills har jag mest sett upprörda reaktioner kring det faktum att personal som har förgripit sej på och utnyttjat patienter kan få jobba kvar inom vården. Jag är mest upptagen av att försöka förstå denna mänskliga ynklighet, ynkedom.

Hur kan någon utnyttja sin makt på detta hemska och obegripliga sätt?

då och då funderar jag över vilka människor som söker sej till vården och deras/våra motiv. gör vi det för att vi tycker att det är mysigt att någon behöver oss. Finns det andra bland oss som tycker att det är härligt att ha makt över andra. Finns det dom av oss som har så lite makt över våra egna liv att vi söker oss till vårdyrket för att åtminstone ha makt över någon någonstans.

Location:det händer då och då att jag pratar högt med min hund, ute bland folk, när jag vill dom och inte henne något. det kan vara en spydig kommentar t ex, men det kan också vara information jag är ute efter men inte vet vem jag ska fråga. Andra hundägare gör också så. ibland när dom möter oss och vet att dom på något sätt borde ge sej till känna, men inte riktigt vet hur, kan dom t ex börja prata med sin hund om oss: – nej, den där får du inte hälsa på, den jobbar. dom fattar ju såklart att deras hund inte förstår det där, men jag förstår att det finns en hund och en hundägare i närhetn.och detär bra. Idag när jag gick på en oländiga och brantastigen på statshagsberget muttrade jag till min hund: -det var värst vad mycket folk det springer här, där det alltid brukar vara så lugnt. för det var verkligen ovanligt mycket folk som sprang där och dom kom från alla håll. då svarade en andfådd person: – nej, vi är bara fem, men vi springer fram och tillbaka här. Textfält Redigerar det händer då och då att jag pratar högt med min hund, ute bland folk, när jag vill dom och inte henne något. det kan vara en spydig kommentar t ex, men det kan också vara information jag är ute efter men inte vet vem jag ska fråga. Andra hundägare gör också så. ibland när dom möter oss och vet att dom på något sätt borde ge sej till känna, men inte riktigt vet hur, kan dom t ex börja prata med sin hund om oss: – nej, den där får du inte hälsa på, den jobbar. dom fattar ju såklart att deras hund inte förstår det där, men jag förstår att det finns en hund och en hundägare i närheten. Idag när jag gick på en oländiga och brantastigen på statshagsberget muttrade jag till min hund: -det var värst vad mycket folk det springer här, där det alltid brukar vara så lugnt. för det var verkligen ovanligt mycket folk som sprang där och dom kom från alla håll tyckte jag. då svarade en andfådd person: – nej, vi är bara fem, men vi springer fram och tillbaka här.

Den här morgonen vaknade jag och tänkte nu är det bra. Nu är allt bra.

Jag sträckte på mej i sängen, lakanen kändes sköna och svala och jag var utsövd. Klockan var sju och jag hade en hel ledig dag framför mej.

Hunden kom och sa god morgon på sitt oemotståndliga sätt.

jag låg kvar i sängen en stund och tänkte på den goda frukosten jag snart skulle äta. jag njöt av att inte ha bråttom.

jag tänkte på allt jag har, en bostad, ett intressant jobb, en ledarhund, vänner, allt jag behöver och lite till helt enkelt.

jag tänkte att jag kanske kan få vila i den här känslan ett tag nu, det vore på tiden…

Sen tänkte jag på cellprovtagningen jag skulle på idag. Det vore ju så himla typiskt och lägligt att få ett cancerbesked nu, precis nu när allting faktiskt har ordnat sej. Äntligen.

På väg hem från provtagningen gick jag med raska steg och djupa andetag längshantverkargatan. jag njöt av frihetskänslan, av att ha en kropp som fungerar, en ledarhund som är snabbbfotad, säker och glad och jag tänkte på att jag skulle köpa något gott till oss båda för att fira att vi hade gjort detta jobbiga som ett cellprov innebär.

Hemma vid porten tänkte jag att om jag nu skulle få ett hemskt provsvar, så vet jag i alla fall at tlivet kunde vara bra.

Location:tänker på att det finns stora likheter mellan att vara tonåring och att vara i klimakteriet. i båda fallen händer det nya saker med både kropp och skäl och det är läge för en del omvärderingar. skillnaden, som jag ser det, är att det både är roligare och lättare nu. Textfält Redigerar tänker på att det finns stora likheter mellan att vara tonåring och att vara i klimakteriet. i båda fallen händer det nya saker med både kropp och skäl och det är läge för en del omvärderingar. skillnaden, som jag ser det, är att det både är roligare och lättare nu.

Location:tänker på att socialstyrelsen nu ska utreda vilka terapimetoder inom psykiatrin som kan vara farliga för patienten. med anledning av sture bergwall såklart. jag tänker att i hans fall var det verkligen inte enbart terapimetoden som var skadlig utan minst lika mycket den ohälsosamma bristen på insyn i gruppen som jobbade kring honom och den mycket starka medicineringen. Jag tänker att om man skulle ta bort alla mediciner som visserligen fungerar, men som kan vara skadliga för patienterna, då skulle det inte bli mycket kvar.