”om det blir sol också, då blir det nog för bra för att vara sant”, sa jag till min vän i bilen på väg till tyresta och så kom solen.

Hela dagen har varit för bra för att vara sann nästan, lugn och skön, sol och snö, bad och barockmusik och nu precis när jag ska sova, så får jag kontakt med en vän i Sucre och vi pratar en stund.

Och i dag har det avgjorts vem som har vunnit uppsatstävlingen jag var med i… Men dom har inte ringt. Det gör inget, det är ju hela världen som tävlar

Att det kan vara så tyst. Man skulle kunna tro att jag är kvar ute på landet, men det är jag inte, jag är hemma på kungsholmen igen, men det verkar det inte vara nån annan som är…

Här är alldeles öde och det är nåt särskilt med att vara ensam i stan. Jag gillar det. Så kan det vara i bland mitt i sommaren också. Och det var kallt och vindstilla nu när vi var ute sista gången för dagen. Konstigt, jag tänker att jag är alldeles en´sam i stan fastän det är fullt av bilar som åker här på gatan. Som om det inte var folk i dom…
s
nart är förtrollningen bruten och vardagen tillbaka, lite synd ändå.

Vi är på en kortsemester, vid havet, iskogen. Hunden är lycklig och far omkring i skogen som om hon vore ung. Här är tyst och på natten blir det mörkt på riktigt, men jag sover inte.

Jag tänkte att när jag nu ändå är vaken på nätterna, så skulle jag ju kunna skriva nåt kreativt, nåt riktigt bra… eller så skulle jag kunna komma på något klokt om min framtid när jag ligger här och tänker, men det blir inget med det. Det är en annans slags vila jag behöver tror jag

Tänk vad kul det är med nya prylar! Här sitter jag med en superliten dator och bloggar från soffan. Min dator har ingen skärm. det är därför jag kunde köpa den så billigt. det tänker jag på i bland, vad jag kan göra som inte personer som serkan, som t ex att använda en dator där skärmen är trasig. En annan sak är att jag kan sitta på balkongen och se på tv, eller se på tv i tvättstugan medan jag viker tvätt. Det är bara att koppla dom trådlösa hörlurarna till tv:n och gå iväg. Jag behöver juinte titta… Det räcker med att lyssna.

en annan sak som är tvärt om är att min hund i dag har fått medecin som är testad på människor…

Varje gång jag drar hem 15 kilo hundmat på min pirra, så tänker jag på en av dom första gångerna jag skulle få hem en säck.

Då hade jag ingen pirra, utan trodde att jag skulle kunna ta 15kilossäcken över ena axeln, vovven på andra sidan. Jag vet inte hur hundmattillverkarna har tänkt sej att folk ska få hem sin hundmat. Säckarna är alldeles oformliga och det finns inget handtag på dom, men Tjejen på Kungs Zoo hade i alla fall hjälpt mej att hiva upp den på min ena axel och jag hade jämkat till den så att det var bra balans, och jag hade ju nära hem…

Men, efter en liten stund började säcken glida och tillslut föll den i gatan med en duns. Där stod jag och hund och nu visste jag inte hur jag skulle göra. Då kom en man som en skänk från ovan:
”behöver du hjälp?”
”Ja tack,” sa jag, det var ju bara ett halvt kvarter kvar till min port. Tänk, en gentleman tänkte jag, att dom fortfarande finns…
då känner jag hur han bestämt slänger upp säcken på MIN axel… Jag blev så himla paff att jag nog inte ens sa tack tror jag och jag hade ju inte sagt på vilket sätt jag ville hal hjälp… Ja, han försvann och kvar stod jag och gapskrattade… Sen skaffade jag mej in pirra.

Han skulle bara veta att han inte bara hjälpte mej, utan han har fått mej att skratta många gånger sen dess.

I dag har jag bara träffat snälla människor och det är tur, för när jag vaknade kändes det sådär meningslöst igen. Drömmarna hade dels handlat om att jag var fel klädd på ett party, leriga kängor och skitiga jeans, medan dom andra var uppklädda typ nobellfesten, dels om att jag var en lite pojke som inte fick sjunga staffansvisan i luciatåget, jag skulle inte ens få vara med i tåget…

Här kommer en snälllista:
samordnaren för personer med funktionshinder på högskolan i gävle. Hon är jättesnäll, men hon samordnar ingenting, det får jag göra själv
1: ta kontakt med kursansvarig för att få kurslitteraturen,
2 skicka kurslitteraturen till biblioteket, observera på samma högskola
3 kolla med talboks och punktskriftsbiblioteket att dom har fått min bokbeställning.
Samordnaren, ja, hon kommer med glada tillrop och är som sagt snäll.

Människorna på blodgivningen:
Ja, jag fick inte lämna blod nu heller, fastän jag hade passet med mej, men dom var snälla och hjälpsamma och så fick jag en chokladkartong.

Min arbetsförmedlare
När jag nu äntligen fick tummen ur och bokade en tid, så kunde han ta mej på en gång, dessutom skrev han att det är tråkigt att jag är arbetslös och det var ju snällt.

tjejen i seveneleven
För hon hade en safransmuffins till mej och så öppnade hon dörren för oss. Och så lät hon så glad.

Tjejen på paketinlämningsstället för att hon är så snabb på att se mej och för att hon alltid låter så glad och för att det var hon som var med då för längesen när jag vann på lotto.

den kursansvariga kvinnan på högskolan i gävle, som redan har skickat all info jag behöver.

Han som jobbar på ”blåbär” för att han sa att jag har ettn fint hund.

Kvinnan som har hand om jobbet jag har sökt i linköping. För fastän hon egentligen sa att jag nog inte får jobbet, så är hon så glad och trevlig att jag blev på bra humör ändå.

Och i går kväll, på stallet, när jag var på konsert och hörde Ranarim och det var fantastiskt mycket folk, då träffade jag också flera snälla och hjälpsamma människor.

Ja, ni hör själva. ändå har jag säkert glömt nån.

Nu ska jag gå och lägga mej och tänka på alla dessa människor och då kommer jag säkert att få sjunga staffansvisan i natt.

Jag läste om en norsk undersökning där man hade frågat en massa arbetsgivare vilka personer dom skulle kunna tänka sej att ansälla:
En tidigare dömd,
en långtidsarbetslös,
en rullstolsburen,
en utomeuropeisk invandrare
och en blind person med ledarhund
Och gissa vem som kom sist på listan? Just det, personen med ledarhunden. Uppmuntrande läsning va? Ja, kanske på ett sätt, med tanke på denna undersökning så är det ju fantastiskt att jag överhuvudtaget har jobb, även om det bara är på två timmar i veckan

och så har man bara tappat sugen, fullständigt, bottenlöst, inget jobb, inget idekort, ingen lust, bara mörker och regn. sofia+ gör ändå ett försök:
Om du kanske skulle baka nåt, färga håret, eller klippa dej i alla fall, köpa en skiva, ta ett bad, ringa en vän, läsa nåt onyttigt…
Ja, hon har många förslag, men i dag är det faktiskt ingen idé…

Min positiva sida, vi kan kalla henne Sofia+, hon ger sej aldrig. I går var hon t ex ute och åkte tunnelbana igen, med det vackra gitarrfodralet från bolivia och med rosor på kinden, på väg till en spelning.

När Sofia+ är ute och åker pratar folk alltid med henne.
”Din hund ligger precis som en katt”
”Ja, jagv vet, ibland tror hon att hon är en katt också”

”Ja, jag vet ju att man inte får störa ledarhundar, den den skylten, ledarhund var vänlig stör mej ej, jag vet ju att man inte får prata med dom eller klappa dom eller så, jag tycker att det kunde få gälla ledsagare också”
”Hur då, menar du, att man inte ska få klappa ledsagaren…”
”Ja,”
Sofia+ skrattar, det var en bra idé, hon spinner vidare på den:
”jag skulle också vilja ha en sån skylt ibland, typ, morgontrött, var vänlig stör mej ej”
””äh, sa han, hela mänskligheten går ju omkring med sånna skyltar: STÖR Mej INTE och sen är livet slut och då står dom där och undrar…

Och spelningen gick bra och när hon kom hem hade det kommit en skiva med posten… en jättebra och sen sov hon gott hela natten

Vi pulsar i snön nere vid kungsholmsstrand. Ingen har plogat, det är alldeles tyst och vitt och mjukt, snällt liksom. Dom enda vi möter är andra hundägare.
jag blir glad och varm innuti, och yster, nästan som vovven
På hemvägen slinker vi in på 7 11 för en muffins:
”du får gå ut med hunden!” skriker hon bakom disken, och jag kraschlandar…

Jo, jag vet, hon visste inte, men när jag hade förklarat, bad hon mej inte om ursäkt eller förklarade varför hon inte bara kunde säja till snällt, hon sa ingenting, var alldeles tyst.
När jag kom ut fick jaglust att vända och gå in igen, och tvinga hene att be mej om ursäkt. Man får inte skrika åt sina kunder, inte ens mej, men jag gick hem i stället.

Det snöar fortfarande.