Det är ju pinsamt när man hör folket på migrationsverket:
Jo men, dom har sagt att dom är snälla i libien, han som dog i häkteänär vi hade skickat tillbakshonom, han tog livet av sej bara, det kan ju hända överallt. Nu har dom lovat att dom ska varas nälla mot dom vi skickar hem igen och så skulle dom väl inte säja om det inte var sant eller? Dom ljuger väl inte, det får man ju inte..

Jag tror att det är den värsta formen, när makthavare låtsas att dom är dumma, för jag vet inte hur man ska kunna prata med dom då. dom låtsas ju bara att dom inte fattar vad man menar och sen är diskussionen slut.

Och min fråga kvarstår: hur ska jag bära mej åt för att inte förakta domt

Jag drömde att jag rökte. det är fantastiskt att kroppen fortfarande kan minnas hur skönt det var, den där nikotinskjussen genom kroppen, det är ju ändå över tio årsen jag slutade. När jag vaknade kändes det skönt att det inte var sant, men just i dag skulle jag nog kunna falla för frestelsen, helt otroligt.

Idag kommer det inte att ljusna. Jag vägrar att bli nedslagen och täner ljus på frukostbordet. Det ska bli en bra dag! Jag kommer att hitta ett bra jobb och jag kommer inte att gå i tusen bitar även om det känns så.

I helgen har jag sökt tre jobb och två av dom har redan hört av sej. just nu sitter jag och väntar på ett en person ska höra av sej om tid och plats för en intervju i morgon. Men, allteftersom tiden går och jag inte hör något, så börjar jag misstänka att hon har varit på min hemsida och förståss att jag är synskadad och då backat ur. själv berättar jag aldrig det i förväg, då får man nämligen inte komma på några intervjuer över huvudtaget.
Jag vet inte ens omjag vill ha något av jobben jag har sökt, men jag tänkte att jag nog måste sätta igång och öva nu. Å andra sidan vill jag ju inte missa ett jobb för att någon annan har bestämt vad man kan och inte kan som synskadad, men det är rätt vanligt. Märkligt egentligen att människor tror att dom kan veta mer om mitt funktionshinder och dess konsekvenser än jag själv.. Jaja, nu går jag och lägger mej, så får vi se omhon har hört av sej under natten.

Jamen, det är väl skojigt att dom roar sej, eller hur? Jag menar, det är ju inte alla som har det så roligt… Man får ju passa på… Men det är ju bara det att det låter som om domär i mitt sovrum och snart går jag ner på gården och tar över allsångsledningen. Det skulle vara kul att få höra åtminstone en hel låt, nu när jag ändå måste höra på dom. Vad fulla människor låter fult när man själv är nykter. Jag kanske skulle hälla i mej lite av min tiquila, det kanske skulle vara roligare då.
Jo, jag vet, det är fredag, och dom har säkert satt upp en lapp i porten och jag är ju ingen gnatig kärring heller, eller? Det kanske är dags att flytta till landet i alla fall, varnånstans var det man fick 25000 kronor bara man flyttade dit? Fast det gäller nog inte folk med funktionshinder kan jag tro… Nu gnällde jag igen, det ÄR roligt att dom har kul och dom kan ju inte hjälpa att dom inte kan några hela låtar. Nåt för mitt företag att satsa på kanske, ”lär dej hela låtar och få nöjda grannar”. Kanske borde sätta upp affischer i morgon, fast dom kanske tar det på fel sätt…

jag är:
egocentrisk, sorgsen och tävlingsinriktad.
Jag skulle vilja vara:
glad, kreativ och kärleksfull.

”jaså, är det en ledarhund, ja då är det ju en helt annan sak, välkomna, vad fin hon är”.

Ja, så lät det i går på Cypern restuarang på Vallhallavägen. Vi fick ett mycket trevligt bemötande och jättegod mat, synd bara att man blev så mätt att man inte orkade nån efterrätt, för det fanns flera som jag hade velat ha. Jag får väl gå dit igen…

Vovven trivdes också tror jag, för hon låg under bordet och drömde om nåt kul, viftade på svansen i sömnen, meden jag satt där och hade det bra, tillsammans med dessa älskade barn som jag fick på köpet…

Han kan almanackan tror jag, för nu, när sommarlovsteatern och sommar är slut och ekonomiekot har börjat, då har han äntligen tystnat.

Jag, för min del, har drabbats av nån slags sömnrubbningar och när jag inte sover får jag minnesstörningar.

Det allt är lite bättre dricker jag rött te med äppel, kanel och chilismak och lyssnar på Jan Johansson. Jag hoppas på framtiden och citerar en av mina klienter: ”snart kommer bra”

Det är ju jättekul att man får tre träffar närman söker på musikterapeut i platsbanken. Att den ena är i göteborg, den andra är fel sorts musikterapeut och att den tredje egentligen visar sej vara en neuropsykolog i östersund är väl inget att hänga upp sej på…

Jag sitter vid mitt skrivbord och har tråkigt, kollar på skype om nån är inne och där är hon, min reskamrat som är ute på egen hand den här gången, i Kanada:
”hej, vad roligt, har du det bra”
Och jag hör henne mitt i kongressvimlet, jag kan föreställa mej precis hur det är, stor hall, massor av folk och utställningsbord, böcker och musikinstrument…
”tänk, dom hade skype här!”
eller, jag ligger i soffan och läser, då hör jag att nån kommer online på windows messenger, och där är han, min vän och kollega i Sucre. ”vad gör ni, jag längtar efter dej”, ”du måste komma tillbaks hit”, säjer han, ”det är kallt här, men folkomröstningen gick bra, krama vovven från mej”
Eller, det är natt och jag kan inte sova, men nån stans i världen är det morgon och trafikstockning, det är bara att hitta rätt land och rätt radiostation, så fylls hela rummet hos mej, som är så tyst mitt i natten, med en massa energiska röster.

Eller: Jag ska åka hem till en vän och vill inte åka färdtjänst, först går jag in på hitta.se och kollar upp hennes adress, sen går jag till sl:s hemsida och tar reda på hur man tar sej dit.

Bland annat för allt detta älskar jag datorer, eller är det kanske människor jag älskar

Tidigt i morse skutte jag ur sängen, nåja, och gjorde frukost åt J, som till skillnad från mej arbetar…Sen gick jag och la mej igen, läste en stund.

Efter morgonturen med Vovven skrev jag en dikt, gjorde ett yogapass, duschade och spelade en stund på min nyinköpte guitarlele. Ett litet praktiskt instrument, som passar mej bättre än gitarr, som egentligen inte går att bära omkring på. det är bara det att en Guitarlele är lite annorlunda stämd och så blir man liksom lurad av att halsen är lika tjock, men mycket kortare än på en gitarr, handen tror att den vet precis hur man ska göra och så stämmer inte det…

Ja, så blev det långprommenad och lunch och middagsvila. Jag fick spela en stund till innan det var dags att gå ut igen och sen var det brödbak…

Jag fick en inbjudan från en vän som ska flytta utomlands, dom ska ha avskedsfest på en resturang på skånegatan, det gjorde mej glad och jag bestämda mej för att gå dit.

På sista turen med vovven ösregnade det, jag älskar regn, fast det är ännu trevligare när man är inomhus.

väl hemma igen fick jag veta att resturangen WC bar och kök diskriminerar ledarhundekipage. Jag är alltså inte välkommen där och kan inte gå på nån hejdåfest…