Författararkiv: admin

till C, 1987

Publicerat av

Location:jag reser mej från sängen och slår en man ur hågen innan dagen hunnit vakna med sitt tysta morgonljus, men du vrider dej i sömnen för du drömmer hela tiden om de män som ständigt jagar dej om dagen. jag smider mina planer mycket lugnt och balanserat för att kunna ge min längtan en kontur och en gestalt, men du sitter tyst och gråter, för du längtar inte längre och då vet du inte heller vad du saknar. vissa dagar kan jag glömma att jag nånsin velat leva och jag glömmer att jag faktiskt hade drömmar, men då står du där och skrattar för din dröm har aldrig funnits och du har aldrig brytt dej om att du finns till.

dikt från 1987

Publicerat av

Location:Försvinnande lite blir kvar när man tänker på tider som flytt och som aldrig återkommer som ett brev på posten. Det betyder så mycket att livet går vidare i en strid ström. Alla kan vi nå våra mål om vi bara hoppas på tur i oturen och det skulle vi göra om vi bara kunde. Alla är vi ju barn i början och det kommer vi att vara även i fortsättningen så länge det är som det är med den saken, eller vad tror du? Jag menar, man måste ju ta nya tag när dom gamla är stulna och stympade, men då måste man ocaså ha något att ta med, annars bränner man sej. man får ju det liv man förtjänar om man inte tar det, eller hur, men man vet aldrig om man låtsas, det är sånt man får anta, eller försöka bevisa om man har lust. Glömde dom att tala om för dej att du är värdelös? Det borde du förlåta dom. Dom visste antagligen vad dom gjorde, men du kunde ju ha frågat. vi som är unga vet inte så mycket, men vi vet att allt egentligen är en repris från i söndags och det räcker. spänningen släpper så småningom om man bara ger fan i att minnas, men då måste man ju också ha något att glömma.

Före frukost frustration

Publicerat av

– Posted using BlogPress from my iPhone
Location:innan jag ens har ätit frukost, en sån knäpp situation, som jag inte orkade reda ut: vi ska morgonrasta, men hunden tvekar utanför porten. en man ställer sej i vägen och säjer, – den, den, han menar att man inte kan gå där. någon annan börjar dra i mej, – jag kan leda dej förbi. jag lossar mej från honom, – kan ingen bara förklara hur det ser ut. – den, den, säjer mannen igen. vi vänder.

skulle din ledarhund försvara dej?

Publicerat av

– Posted using BlogPress from my iPhone
Location:det händer då och då att folk frågar mej om min ledarhund skulle försvara mej om det behövdes. när jag fick min första fick vi lära oss att svara nej på den frågan. människor skulle aldrig, under några som helst omständigheter få tro att våra ledarhundar kunde bli farliga. då skulle vi få problem med folks attityd till våra hundar, sa man. Jag har aldrig följt den bestämmelsen. på frågan om min hund skulle försvara mej har jag oftast svarat: – varför undrar du det? eller: – jadå, det skulle hon absolut. min förra ledarhund skulle aldrig ha försvarat mej. en gång fortsatte hon bara att gå när en full kille började dra i mej och en annan gång gick hon rakt igenom istället för runt ett gäng killar som slogs. Men den här hunden skulle försvara mej, det vet jag helt säkert. och varför tänker jag på det här? jo, för att det är så ödsligt och mörkt när jag går till tåget på mornarna. och så funderar jag såklart över själva frågan, varför ställer någon den och är det så smart att lära oss att svara nej på den? Textfält Redigerar det händer då och då att folk frågar mej om min ledarhund skulle försvara mej om det behövdes. när jag fick min första fick vi lära oss att svara nej på den frågan. människor skulle aldrig, under några som helst omständigheter få tro att våra ledarhundar kunde bli farliga. då skulle vi få problem med folks attityd till våra hundar, sa man. Jag har aldrig följt den bestämmelsen. på frågan om min hund skulle försvara mej har jag oftast svarat: – varför undrar du det? eller: – jadå, det skulle hon absolut. min förra ledarhund skulle aldrig ha försvarat mej. en gång fortsatte hon bara att gå när en full kille började dra i mej och en annan gång gick hon rakt igenom istället för runt ett gäng killar som slogs. Men den här hunden skulle försvara mej, det vet jag helt säkert. och varför tänker jag på det här? jo, för att det är så ödsligt och mörkt när jag går till tåget på mornarna. och så funderar jag såklart över själva frågan, varför ställer någon den och är det så smart att lära oss att svara nej på den?

en sån morgon

Publicerat av

– Posted using BlogPress from my iPhone
Location:Åh, vad jag gärna hade legat kvar i sängen idag. jag var till och med lite avundsjuk på min förkylda arbetskamrat. Under hela natten har jag vaknat till då och då och hört hur det regnar. Det har slutat när vi ska gå till tåget, har jag intalat mej. Men när klockan ringde hörde jag smattret på fönsterbläcket. På med regnkläderna och ut i mörkret bara.. och det var verkligen mörkt, extra mörkt och vått. Inte ens Madde stod utanför seven eleven och rökte. Jag såg inte ens gatlyktorna. Jag hörde inget heller eftersom jag hade luvan på mej. Hunden gick extra långsamt, ville styra förbi varje liten vattenpöl, varenda liten kvist som hade blåst ner under natten. Gässen var väldigt arga för något. Kort sagt, en morgon som gjord för stress och bråk, men där gick jag, lugn och varm i min regnkokång.Åh, vad jag gärna hade legat kvar i sängen idag. jag var till och med lite avundsjuk på min förkylda arbetskamrat. Under hela natten har jag vaknat till då och då och hört hur det regnar. Det har slutat när vi ska gå till tåget, har jag intalat mej. Men när klockan ringde hörde jag smattret på fönsterbläcket. På med regnkläderna och ut i mörkret bara.. och det var verkligen mörkt, extra mörkt och vått. Inte ens Madde stod utanför seven eleven och rökte. Jag såg inte ens gatlyktorna. Jag hörde inget heller eftersom jag hade luvan på mej. Hunden gick extra långsamt, ville styra förbi varje liten vattenpöl, varenda liten kvist som hade blåst ner under natten. Gässen var väldigt arga för något. Kort sagt, en morgon som gjord för stress och bråk, men där gick jag, lugn och varm i min regnkokång.Åh, vad jag gärna hade legat kvar i sängen idag. jag var till och med lite avundsjuk på min förkylda arbetskamrat. Under hela natten har jag vaknat till då och då och hört hur det regnar. Det har slutat när vi ska gå till tåget, har jag intalat mej. Men när klockan ringde hörde jag smattret på fönsterbläcket. På med regnkläderna och ut i mörkret bara.. och det var verkligen mörkt, extra mörkt och vått. Inte ens Madde stod utanför seven eleven och rökte. Jag såg inte ens gatlyktorna. Jag hörde inget heller eftersom jag hade luvan på mej. Hunden gick extra långsamt, ville styra förbi varje liten vattenpöl, varenda liten kvist som hade blåst ner under natten. Gässen var väldigt arga för något. Kort sagt, en morgon som gjord för stress och bråk, men där gick jag, lugn och varm i min regnkokong.