Den här texten har varit publicerad i tidningen ledarhunden nr 3008

DUBBLA NEGATIONER

Vanligtvis går jag aldrig med på att min hund skulle vara smartare än jag. Ni vet hur det kan låta:
;Hur vet hunden när ni ska kliva av bussen?;
;för att jag säjer till henne;
;jamen, hur kan du veta det då?;

När jag är på mitt sura och grälsjukahumör brukar jag säja till sånna människor att bara för att man ser bättre behöver det nödvändigtvis inte betydaa att man för den skull är smartare. Hur dom tolkar det är ju valfritt.

Men oss emellan, så finns det ett område där min hund faktiskt är smartare än jag och det gäller mattematik. Nu är det i och för sej inte så hemskt svårt att vara bättre än jag i matte,
jag hade etta, men att till och med min hund kan bättre än jag, det sårar min fåfänga.

Jag vet inte hur mycket ni minns från er egen skoltid och matteundervisning,
kommer ni ihåg det där med att två minus blir plus? Jag vete fan hur det går till, men så är det i alla fall, och det vet min Amanda. Här kommer beviset:

Vi är i parken, Amanda är lös, vi är på väg till jobbet. När jag tycker att hon borde vara klar, ropar jag ;hit;, men Amanda är inte klar och kommer inte alls.
jag avskyr verkligena att stå och ropa upprepade gånger på min hund, det går min ära förnär, men nu har jag kommit på att det går bättre om jag helt enkelt
bara ryter nej. Då kommer hon omedelbart. det måste ju bero på att hon har förstått det där med dubbla negationer, det som jag hade så svårt att begripa när jag gick i skolan, för mitt nej betyder ju: ;sluta genast upp med att inte komma;. och det förstår hon direkt.

Ja, så är det med min kloka ledarhund, men, sch, säj inget.

Sofia Thoresdotter

Det är vad det är på jobbet. I dag kom jag tillbaks efter en helg med psykodramautbildningen… alltid lika spännande att se vilka arbetskamrater som finns kvar.

det där att det går bra för Sverige, det måste gälla nåt annat Sverige tror jag, oss gäller det inte i alla fall och framför allt inte människorna det är meningen att vi ska ta hand om.

Jag fortsätter otörtrutet att trösta och uppmuntra både mej själv och andra, den enda som verkar riktigt glad är hunden. I går klev jag av på hötorget med en cittra som vi har fått och där stod en trafikvärd och frågade var jag hade henne, hunden alltså. Det verkar faktiskt som om hon för tillfället är mindre utbytbar än människorna som jag arbetar med. cittran gick förresten inte att reparera, hopplöst fall, sa gottfrid…

Jag borde sova nu,har fått ont i halsen igen och är redan så hes att vovven inte kommer när jag försöker kalla in henne. Opraktiskt för mej som sjunger hela dagarna på jobbet…

Jag längtar efter en lägereld.

På radion intervjuades mannen som ansvarar för att utvisningarna verkställs. Ja, det är liksom en grupp inom polisen som har till jobb att slänga ut folk och dom har ju en chef och det var alltså han som intervjuades.

Människor som gör så mycket motstånd så att dom inte får åka med i vanliga flygplan, dom får ett eget, specialchartrat plan i stället.
– Varför är det bättre, frågade reportern.
– Ja, då kan dom ju skrika så mycket dom orkar, kaptenen vänder inte kärran ändå.
– Men, tror du inte att dom kan få problem i sina hemländer, när det visar sej att dom har bråkat så mycket att dom måste ha ett eget plan?
– Ja, det tycker jag att du ska fråga dom som väljer att inte åka reguljärt…

Hur ska jag bära mej åt för att inte förakta en sån människa?På radion intervjuades mannen som ansvarar för att utvisningarna verkställs. Ja, det är liksom en grupp inom polisen som har till jobb att slänga ut folk och dom har ju en chef och det var alltså han som intervjuades.

Människor som gör så mycket motstånd så att dom inte får åka med i vanliga flygplan, dom får ett eget, specialchartrat plan i stället.
– Varför är det bättre, frågade reportern.
– Ja, då kan dom ju skrika så mycket dom orkar, kaptenen vänder inte kärran ändå.
– Men, tror du inte att dom kan få problem i sina hemländer, när det visar sej att dom har bråkat så mycket att dom måste ha ett eget plan?
– Ja, det tycker jag att du ska fråga dom som väljer att inte åka reguljärt…

Hur ska jag bära mej åt för att inte förakta en sån människa?

Alltså, jag har ju alltid vetat att Sverige är en inofficiell delstat i USa och nu när jag lyssnar på nyheterna om valet, så får jag det bekräftat. Med all denna information, så måste det ju helt enkelt vara ett valsom angår oss väldigt mycket. Därför undrar jag: när ska vi få rösta egentligen? Jag hade trott att det var supertisdagen som gällde här också men…

Ett högt pris i dessa tider. Det kostar på att hålla alla inklusive sej själv på gott humör på denna arbetsplats under avveckling. Det märker jag när jag kommer hem. Då är alla marginaler överskridna och jag blir förbannad eller jätteledsen för minsta motgång. Det krävs mycket socker och eller alkohol för att stå ut, eller upp kanske jag ska säja.

I kväll kommer i alla fall en kompis, eller kanske bekant, och då ska jag stänga av telefonen och datorn och bara prata om allt möjligt bara inte om mitt jobb.

Och på vägen hem åkte vi med en bussförare som sa att jag har den finaste hunden i stan. Det vet jag ju redan, men det är ju alltid kul att höra.
”jag ser er ofta”, sa han, och min fåfänga gillar ju förstås tanken på att folk ser och beundrar oss. När jag har dåliga dagar triggar det bara min paranoja.

Nu regnar det och jag ska snart gå på krogen med några jobbarkompisar.

Det är inte klokt! Här sitter vi nere vid vattnet i fredhell och solen värmer. Man skulle nästan kunna tro, men det kan det väl inte vara? End

Glad i hågen traskade jag iväg till Kungstappen för att lämna blod, svarade på alla frågor:
Nej, jag har inte haft nån ny sexpartner, nej jag har inte injicerat narkotika, inte ens pearsat mej faktiskt, jag har visserligen varit ute och rest, men inte i malariasmittat område, fast vad vet man nu i v.xthustider…
Jag har haft öroninflammation och ätit lite medicin… och så intyga på heder och samvete, vad jag vet har jag inte varit utsatt för gulsotsmitta heller… fast vad vet man…
Sen, när det kom till kritan hade jag för låga värden och det kunde jag faktiskt nästan ha räknat ut… så då fick jag gå hem igen med oförättat ärende, snopet. Jag brukar känna mej så himla nyttig och bra och snäll när jag har lämnat blod, nu blir jag tvungen att känna mej som den elaka och egoistiska människa som jag faktiskt är.