I dag kom det en ny kvinna till jobbet, en ny ”brukare”. Vi andra, som inte är brukare utan personal, vi räknas som normalbegåvade. Man kan ju tänka sejatt det för det mesta innebär att dom andra, brukarna alltså, är mindre begåvade än normalt, det är ju det man menar i alla fall, men det är lika oftaså att dom är mer än normalbegåvade. I mötet med dom kan jag i bland känna mej sorgligt normal…Den nya kvinnan fick syn på mej:- Är du personal?- Ja,.Ho pressenterade sej, det gjorde jagmed, med för och efternamn, som hon, då sa hon:- frid vare med dej.- Med dej också, sa jag.- Är du religiös, frågade hon och jag svarade att det är jag.- Jag också, jag tror på ett liv efter detta… och du är vacker.- Tack,- du är en snäll människa, det kan jag se på dina ögon, och så har du färgat håret också.- Jag tror att du också är en snäll människa, sa jag, lite överväldigad…- Och så är du ju synskadad, det är ju tråkigt,- Ja, sa jag.Sen övergick vi till att prata om mat, eftersom det snart var lunch. Jag undrar jag vem av oss två som är mest begåvad när det gäller att se människor?