I dag är jag mer ledsen än arg. Jag vet inte vad jag ska ta mej till, hur fan ska jag bära mej åt för att få detta att fungera? Jag känner mej som om någon hade stängt in mej i en roman av Kafka.
Under tiden sköter jag snällt mina båda jobb, åker snart iväg på handledning i Örebro. Jag vet att livet inte är rättvist, men ibland är det mer orättvist än annars.
Jag tycker om att försöka skriva svensk, och att din handledare nästen värkar som att han läst din blog och sett ljuset på olika sätt. Jag hoppas det. Då vore ju världen inne i en lite mera rättvis period. Kristin.