jag hittade mina dikter från 80talet. dom är bra faktiskt, men det kanske var bra att ingen gav ut dom, för dom skulle närmast utgöra en hälsorisk för läsarna, det gör dom fortfarande för mej, jag höll på att komma försent till jobbet och i dag vaknade jag med en självklar känsla av att allting är fullständigt meningslöst, allting som jag gör alltså.

Det som är bra med dikterna från den tiden är att dom säjer som det är, utan omskrivningar och försiktighetsåtgärder. Jag blir orolig och bekymrad för mej i efterskott, konstigt att ingen blev det på den tiden, jag spred ju ändå mina dikter en del.

Nu har jag tänkt att sprida några här på min blogg, eftersom ingen ville ge ut dom på den tiden, men vi börjar med en mjukstart, så får vi se sen vad jag törs publicera. Här kommer den första:

Mitt i lyckoruset stannar du plötsligt upp och ser dej om,
gör inte det!