om hundar, drömmar och släktingar

Om det är sant att man kommunicerar med sin hund vi ainre bilder…
Jag läser just en deckare där det sker flera överfall i närheten av hissar. I går, när jag tog hissen upp från perongen på Fridhemsplan, när dörrarna precis hade åkt igen, då fick jag känslan av att inte vara ensam i hissen. Ni vet, en såndär snabb, ilande känsla och då måste jag ha skickat en bild till min hund, för exakt när jag kände känslan, vände hon sej om för att se efter… vi var själva.

Om det är sant att drömmar är viktiga budskap från ens omedvetna…
å händer det mej just nu spännande saker. Jag drömmer att jag rensar avlopp, hur mycket skit som helst, och att jag vägrar folk nattlogi hemma hos mej.

Om det är sant att alla mina släktingar nummera läser denna blogg…
så vet jag inte riktigt hur jag ställer mej till det. Å ena sidan kan man ju passa på att berätta ”sanningar” för dom som dom säkert inte vill höra, men som skulle bli ännu värre att få höra på nästa släktkalas, eller så kan man ju skapa sej en blogg till som man hemlighåller för släkten… Man kan också fortsätta som vanligt.