Och plötsligt mår man bra igen, lika oväntat som när det blev kattastrof och man fattar ingenting. Man tvättar mattorna i köket, ordnar upp sin ekonomi, återupptar kontakten med sina vänner, förstår vad man läser och orkar bry sej om nåt annat än sej själv.

På stan pratar okända människor med en som om man vore gamla bekanta och deras bäbisar ler mot en. Människor reser sej och lämnar plats i bussen, hjälper en över gatan, berömmer ens illgröna tröja och glänsande hund… Ja herregud…