I mars har jag två otäcka årsdagar, en var i går och en är den 17 mars. Varje år stör dom min vårglädje med sin närvaro. Nu har jag kommit på ett knep som jag ska testa. I stället för att gå här och vara rädd för gamla minnen som kastar sej över mej när jag minst anar det, så tänker jag se på årsdagarna som nån slags nya födelsedagar. Så här ungefär:
Jag överlevde det, jag klarade mej, det gjorde jävligt ont, men jag lärde mej något och det tänker jag fira. så den 17 mars är det jag som går och köper mej en tårta!