jag får lust att göra med livet som jag gör med min hund när hon inte kommer på inkallning:
Först ropar jag snällt, sen lägger jag på ett stort mått entusiasm, sen kommer en liten ton av skärpa och har hon ändå inte kommit vänder jag mej mot henne och säjer: Men det var väl själva… Då brukar hon komma, där vet hon att gränsen är nådd.

Jo men såhär:
Först söker jag en massa jobb som jag har utbildning och kompetens för, sen söker jag en massa jobb, där jag inte har riktigt rätt kompetens, men där jag skulle passa jättebra, sen söker jag jobb som jag inte har kkompetens för, men där jag gärna skulle vilja jobba och till sist söker jag jobb som jag inte ens vill ha.

Jag söker jobb som finns, jag skriver och ringer till ställen som visserligen inte söker folk, men som verkligen skulle behöva just mej och jag slutar söka jobb.

Jag går långprommenader varje morgon, jag lagar mat och bakar för att det ska lukta hemtrevligt, Det blir ju billigt också, inte helt ointressant, jag går en massa intressanta kurser, tränar yoga, träffar mina vänner, pluggar…

Jag tänker att den här tiden ska jag minnas som året när jag gjorde bara sånt som jag tycker om att göra,
Men nu räcker det, nu knyter jag nävarna och tänker att det var väl själva