Nu får jag jobba lagom mycket i september på en folkhögskola här i närheten, två halvdagar i veckan, känns perfekt, men det bästa är att jag tycks ha hittat ett ställe där jag är välkommen. Man kanske ska vara lite försiktig med glädjeyttringarna förstås, jag börjar på måndag, men ändå. Jag var där i går och blev behandlad som folk, kändes helt otroligt, bedömd för det jag kan, inte en massa konstiga frågor om jag kan ta mej till jobbet, om jag kommer att bli en belastning för den övriga arbetsgruppen, det var inte ens några frågor om hunden, det var till slut jag som tog upp det där med allergier…

Om det stämmer, det som jag tror, så kommer det att gå bra här, att jag har hittat ett ställe där jag kommer in utan att slåss och om det nu inte blir mer jobb än den här månaden, är det ändå väldigt skönt som omväxling att vara på ett ställe som ser mej och inte enbart mitt funktionshinder.

På måndag börjar jag alltså, så då kommer det väl en rapport.

Jag tar i alla fall ut glädjen i förskott som vanligt, så att jag säkert får den.

I kväll har jag varit på krogen medmin lillebror och hans flickvän. Jag betedde mej som en riktig tant och berättade pinsamma minnen från när han var bäbis…fy…

tänk förresten att jag fortfarande kan bli röksugen av att stå ute på balkongen med ungdomarna och lukta på deras rök… Och det är mörkt och vi har en ljuslykta tänd och det regnar och blåser…

Jag gillar hösten, liksom vilsam.