Jag vet inte om ni kommer ihåg det, men förr brukade man sova hela natten, jo, det är sant. man gick och la sej på kvällen, somnade och nästa gång man vaknade, då var det morgon. Jag vet inte om jag kommer ihåg rätt, men jag har en stark känsla av att man dessutom, brukade känna sej utvilad, men jag kan ha fel.

Det var längesen, nu för tiden vaknar jag minst två gånger per natt, men det finns bra och dåliga sätt att vakna på. Oftast är det inte bra, det är när jag vaknar vid fyratiden och börjar grubbla över något. Det har blivit en sådan vana, attt när jag i bland vaknar vid fyratiden och inte grubblar, börjar jag genast grubbla över vad jag borde grubbla över. Men allra vanligast med fyravaknandet är att jag vaknar med ångest och en iskall klar tanke osom inte gåratt hejda och så är jag i gång.

I bland vaknar jag för att jag behöver kissa, det är inte så kul nu när jag har en loftsäng, det blir ett sånt företag att ta sej ner från sängen att det krävs en del förhandlande först.

Men, den allra bästa varianten är när jag vaknar av att det regnar, då blir jag helt lugn, försöker att inte somna om för att jag vill höra på regnet och då somnar jag naturlitgvis om direkt, ja, och så koltrastvaknandet förstås, hur kunde jag nästan glömma det, kanske för att det känns oändligt långt till nästa gång.