jag skulle ju bara åka till tandläkaren…

I bland kan minsta grej bli ett verkligt äventyr och det är ju kul i bland. I dag, där emot, var jag inte alls sugen på något sådant.

Min tandläkare har flyttat till Hälsingegatan och i dag skulle jag dit för första gången. Jag hade förberett mej noga, min hjälpande hand C och jag hade gått igenom hur man skulle ta sej dit, hon hade kollat på en karta och så, men så frågade jag en kvinna om ett bussnummer och hon sa fel, så plötsligt befann jag mej på stadion i stället för på norra stationsgatan. Fan, vad arg jag var, hon som hade visat mej fel var ju försvunnen, så henne kunde jag inte skrika åt, tur, för jag vet inte vad jag hade vräkt ur mej, här lägger man ner flera timmars förberedelse bara för att ta sej tilltandläkaren och så sabbar hon hon allt bara för att hon inte tittar ordentligt på en skylt… Jag ringde tandläkaren och berättade hur det var, om jag skulle komma ändå, fast försent, deet skulle jag. en annan kvinna kom förbi och sa att hon hade suttit och tittat på mej på bussen, och jag tänkte bara säja att du är så fin i håret…

Nu skulle vi alltså försöka ta oss över vallhallavägen för att åka tillbaks till fridhemsplan och börja från början. Jag avskyr vallhallavägen, när vi var halvvägs över började vovven irra, jag fick panik, en man kom och ryckte tag i mej, här ska du nog inte vara sa han, släpp mej sa jag… Sen lugnade jag ner mej och han tog oss säkert över gatan och till busshållplatsen. Jag förklarade att jag bara var stressad och rädd, han förstod.

Sen kom fyran och vi åkte hemmåt. Gissa om vovven ble förvånad, när vi klev av, gick över gatran, och tillbaks till busshållplatsen som vi började åka ifrån.

Så kom rätt buss, när vi klev av hittade jag en hjälpsam farbror som föjde mej en bit. Tandläkaren ringde och frågade hur det gick, halvvägs in på hälsingegatan tittade jag in i nån slags verkstad eller så och frågade killen som jobbade där efter nummer 43:
”ja, det är åt ena eller andra hållet”, sa han, ”här är 45. Jättekul

Framme hos tandläkaren, han mötte mej i porten, tänk att man kan bli så glad över att få se sin tandläkare… Undersökning i raserfart, kattastrofalt resultat, på väg hemmåt igen. vid bussen stod en man som berättade att han för sin del inte hade några tänder alls.
”Då får du passa på att skratta nu när du pratar med mej, som ändå inte ser det”, sa jag, sen kom bussen, fullt med tanter på handikappplatserna, när jag bad om en plats flyttade sej två stycken,
”det där gick ju bra”, sa han utan tänder.

vid odenplan hoppade han av:
”hitta inte på nåt dumt nu”, s han,
”tack det samma”, sa jag.

Min enda lediga dag, och så här mycket uppståndelse för ett tandläkarbesök, jag var helt slut när jag kom hem.