Nu är det vår och då ska man bli pigg och glad, men jag blir bara tröttare och tröttare och mina drömmar blir konstigare och konstigare. I natt drömde jag att jag hade en giftampull i min ena tand. Om jag drog ut den, skulle den utlösas och jag skulle dö, om jag hade den kvar fanns risken att jag skulle bita på den och då skulle den utlösas, men den var också farlig om den satt kvar i tanden utan att jag bet i den, för då skulle den läcka gift långsamt…

Tack för den! Vad man än gör går det åt helvete, eller vad då? I bland ångrar jag att jag har tränat på att minnas mina drömmar.
Nu ska vi i alla fall gå ut i våren och lyssna poå fåglarna, vovven och jag, i vaket tillstånd är tänderna trots allt helt okej.