Nejdå, ta det lungt, jag har inte förfallit så mycket än. Jag stod i och för sej och väntade utanför systemet i går morse, men det var inte för att jag hade akut alkoholbrist hemma, utan därför att jag skulle köpa svindyr whisky, som bara skulle släppas i nåra få exemplar. Ja skulle inte ha den själv, jag lovar, jag skulle absolut ha gjort något annat för så mycket pengar och omjag ska vara ärlig, så skämdes jag en hel del inför dom andra som stod där. Inte så mycket för att jag stod bland alagarna och väntade på att systemet skulle öppna, utan mer för vad jag skulle köpa och tänk bara om dom hade vetat det. Lite tänkte jag på spioner från synskadades riksförbund också, om det hade funnits några alltså, då hade det säkert dykt upp en, som hade antecknat att en ledarhundsförare och hennes hund… …

Jag stod på ena sidan ingången och alagarna på den andra. dom hade ganska trelvigt medan dom väntade, hälsade på varandra och frågade om läget, det var längesen jag såg dej, har du varit sjuk och sånt. Jag kände mej lite utanför faktiskt. Efter ett tag kände jag hur det började lukta gott där jag stod. Det var andra som skulle köpa whisky, väldoftande människor som inte pratade med varandra, då skämdes jag ännu mer och jag ville ju inte höra ihop med dom heller…

Och klockan blev över tio:
”Vafan, flexar dom idag”, sa en av alagarna.

tillslut öppnades i alla fall dörrarna och jag kunde köpa det jag skulle och gå hem… Jag som ändå ar ett