dom är tillbaka!

och byggnadsarbetarna har flyttat in igen i mitt huvud. Om jag var osäker förra gången, så är jag desto säkrare nu, dom bygger inte, dom river:
krasch! anställningsintervju på tisdag,
krasch! psykodramamusikworkshop, varför tror du att du ska klara det
krasch! föreläsning om musikterapi är du inte klok!
krasch, föreläsning om att vara synskadad på en skola, jaja…
Krasch, du får ändå inga jobb,
Krasch, du kan ju börja med att städa, det finns inte en människa som kan tänka strukturerat i den här röran,
krasch, och prioritering, har du hört talas om det
krasch! och kurslitteraturen.
Krasch! Var det inte du som skulle sitta på en stubbe och spela flöjt i stället, gör det va!
Krasch! Argumenten flyger som brädor med kvarglömda spikar genom luften ochjag duckar och försvarar mej:
Jag vet ingen som kan tänka strukturerat eller göra vettiga prioriteringar med sånna som ni i huvet, man har ju fullt upp med att akta sej för brädorna… Jag tror jag får skaffa mej en hjälm.