varför jag älskar datorer

Jag sitter vid mitt skrivbord och har tråkigt, kollar på skype om nån är inne och där är hon, min reskamrat som är ute på egen hand den här gången, i Kanada:
”hej, vad roligt, har du det bra”
Och jag hör henne mitt i kongressvimlet, jag kan föreställa mej precis hur det är, stor hall, massor av folk och utställningsbord, böcker och musikinstrument…
”tänk, dom hade skype här!”
eller, jag ligger i soffan och läser, då hör jag att nån kommer online på windows messenger, och där är han, min vän och kollega i Sucre. ”vad gör ni, jag längtar efter dej”, ”du måste komma tillbaks hit”, säjer han, ”det är kallt här, men folkomröstningen gick bra, krama vovven från mej”
Eller, det är natt och jag kan inte sova, men nån stans i världen är det morgon och trafikstockning, det är bara att hitta rätt land och rätt radiostation, så fylls hela rummet hos mej, som är så tyst mitt i natten, med en massa energiska röster.

Eller: Jag ska åka hem till en vän och vill inte åka färdtjänst, först går jag in på hitta.se och kollar upp hennes adress, sen går jag till sl:s hemsida och tar reda på hur man tar sej dit.

Bland annat för allt detta älskar jag datorer, eller är det kanske människor jag älskar