Det är vad det är på jobbet. I dag kom jag tillbaks efter en helg med psykodramautbildningen… alltid lika spännande att se vilka arbetskamrater som finns kvar.

det där att det går bra för Sverige, det måste gälla nåt annat Sverige tror jag, oss gäller det inte i alla fall och framför allt inte människorna det är meningen att vi ska ta hand om.

Jag fortsätter otörtrutet att trösta och uppmuntra både mej själv och andra, den enda som verkar riktigt glad är hunden. I går klev jag av på hötorget med en cittra som vi har fått och där stod en trafikvärd och frågade var jag hade henne, hunden alltså. Det verkar faktiskt som om hon för tillfället är mindre utbytbar än människorna som jag arbetar med. cittran gick förresten inte att reparera, hopplöst fall, sa gottfrid…

Jag borde sova nu,har fått ont i halsen igen och är redan så hes att vovven inte kommer när jag försöker kalla in henne. Opraktiskt för mej som sjunger hela dagarna på jobbet…

Jag längtar efter en lägereld.