Det jag inte skriver Efteråt skriver jag i journalen att patienten valde ut musik som vi dansade till. Men jag skriver inte: att mitt under dansen förflyttades vi. Jo, hon var också där, jag såg henne. Vi stod uppe på en klippa, under oss vatten, det var soluppgång. Alldeles stilla. Jag sträckte mina armar mot himlen och tog ett djupt andetag. Kände svindlande lycka. Luften var kall och frisk. När musiken slutade hade vi redan landat igen och stod stadigt båda två på fast mark i musikterapirummet. Men resterna av lyckokänslan pirrade fortfarande under huden.