Och på vägen hem åkte vi med en bussförare som sa att jag har den finaste hunden i stan. Det vet jag ju redan, men det är ju alltid kul att höra.
”jag ser er ofta”, sa han, och min fåfänga gillar ju förstås tanken på att folk ser och beundrar oss. När jag har dåliga dagar triggar det bara min paranoja.

Nu regnar det och jag ska snart gå på krogen med några jobbarkompisar.