Varje år får jag problem vid påsken. Jag gillar helt enkelt inte tanken att nån har offrat sitt liv för min skull. Jag har inte ebett om det och jag vill ta hand om mina synder själv. Ni tror kanske att jag skojar nu, men det har verkligen varit skitjobbigt. I år, däremot, har påskångesten inte infunnit sej och nu är det ju snart påskdagen och då blir allt bra igen.
går lyssnade jag på originalet, Jesus Christ menar jag, fast inte riktigt originalet, viylexeplaret har jag givit bort… Jag har en massa minnen, dels från när den kom, samma år som jag började skolan och dels från 1976, när jag såg den i london. rena nostalgitrippen alltså och samtidigt upptäcker jag fortfarande nya saker på den gamla skivan.
I dag har jag lyssnat på Ola Salos version och trots att jag älskar originalet så mycket, så tyckte jag att det var riktigt bra, Ola var bra så klart, men bäst, som vanligt, var Judas, fantastisk sångprestasion!
morgon ska jag säja det där som folk säjer redan på skärtorsdagen… Men jag kan säja redan nu att påskångesten är besegrad!