Jag har en vän som brukar berätta för mej hur bra jag mår, att jag är så psykiskt balanserad, att jag är sååååå jämn i humöret o s v

skönt att höra, verkligen, och bra att hon vet hur det är, jag som annars hade fått för mej att det är lite annorlunda, men nu vet jag alltså och ni också, jag mår fint! Är en klippa helt enkelt.

I dag har jag suttit på min balkong och pluggat, suttit vid datorn och pratat med vänner, andra då, sånna som frågar hur jag mår i stället och sen har jag legat i soffan och pluggat… I morgon ska jag till öronläkaren och få ett intyg på att jag är hörselskadad och så ska jag försökahitta en ögonläkare som ska skriva ett intyg på att jag är synskadad. Först var det meningen att jag skulle gå till min vårdcentral för att få ett sånt. Det hade nästan varit kul, att komma in där med vit käpp och ledarhund och försöka få en förvirrad husläkare att skriva ett intyg på något så uppenbart. förresten, slog det mej just nu, det kanske kunde vara riktigt bra, då kanske dom skulle komma på att jag inte alls är synskadad, att det bara är inbillning typ.
I alla fall, höreselkliniken på rosenlund ligger på nionde våningen, men deras hiss pratar inte, så man vet aldrig när man är framme. Om det finns folk i hissen kan man ju fråga dom, om dom inte är hörselskadade då, för då kan man ju i och för sej fråga men… Ofta är man ensam i hissen och när den stannar, så får man öppna dörren och ropa hallå och hoppas på att någon är där och kan berätta var man är. sen brukar det alltid uppstå en del förvirrning när en människa som så uppenbart är blind kommer in på hörselkliniken. Ja herre gud… Plus att jag tycker att det är skitjobbigt att vara där och bli påmind om varför jag är hörselskadad.

vi ses