denna dag måste dokumenteras

Jag vaknade kl 5 av att jag förstod vad det var jag hade varit med om på soul voicekursen i helgen. först blev jag jätteglad, sen jätteledsen. Vad det var jag kom på, det säjer jag inte…

Det var återbesök på hörselkliniken, med hörselprov. vovven låg i ett hörn och stensov, hon gillar ljudisolerade rum, det gör jag också. Jag hade lurar på båda öronen, trattar i öronen och lurar på pannan och bakom ena örat, brus i det friska örat och pip alternativt ord i det vänstra, det jag hör dåligt på:
Nu hör ni båt
Båt,,
”om du inte hör får du gissa,” sa hon som fixade med alla apparater. Men jag, som jobbar med folk med talsvårigheter, jag är en baddare på att gissa… Och en annan sak. Jag har läst akustik, så när bruset som ska störa det friska örat byter frekvens, då kan jag räkna ut vilken frekvens pipet ska ha som snart kommer i det andra örat…

”Men den här hörapparaten är ju inte bra, du skulle ha haft en annan från början”
Och jag, som inte tänker före vräker ur mej:
2Jaha, då har jag kanske varit trött och deppig och brutit ihop och sagt upp mej från jobbet helt i onödan”
Jamen, så får man inte säja, hon blev jätteledsen, det var dumt av mej.

När hon kom in i det ljudisolerade rummet,hörde jag henne inte pga alla heltäckande lurar jag hade på mej, när jag talade om det för henne, att hon måste förvarna mej på nåt sätt, bad hon om ursäkt så till den milda grad att jag fick trösta henne:
”Men det gör ingenting, jag talar ju bara om hur det är, så löser vi ju det”
”Men det borde jag ju ha kunnat räkna ut, om man bara tänker efter lite, så borde man ju fatta det…”
Och i väntrummet satt redan nästa patient.
Hemma en stund tänkte jag lite på patientombudsmannen. Att jag kanske har haft det jävligt i onödan, att jag faktiskt har försökt påpeka det förut för min öronläkare…

Sen var det iväg på jobbprat med en diakon i Sofia Församling. Sl har ett jättebra telefonnummer dit man kan ringa och få hjälp med hur man ska hitta till adresser. Jo, ni andra kanske kan läsa kartorna på deras jättebraiga hemsida, men det kan inte jag, ännu, så jag visste hur jag skulle hitta dit. På bussen tappade jag min mobil. Mycket opraktiskt för en som bara har mobil och ingen fast telefon.

Vid sofia Församling stod en massa tanter och försökte komma in, jag bildade flock med dom, hela tiden tänkte jag att jag måste spärra min telefon. Sen visade det sej att vi stod vid fel port. Innanför porten dök det upp en man som jag fick låna mobilen av, jag ringde J och bad hans telefonsvarare att spärra mobilen… Min alltså.
Hos diakonen gick det bra tror jag, men det tror jag alltid. När vi var klara ringde jag J igen och kollade att min telefon var spärrad, det var den, puh.
”Och jag har pratat med Janne också” sa han.
”va, vem är det?”
”han som du lånade telefonen av, jag tackade för hjälpen”

Utanför porten bad jag en person om en vägbeskrivning till busshållplatsen. Hon visade mej fel och det slutade med att vi var på folkungagatan och då kunde jag ju ta tunnelbanan lika gärna. alla ticksignaler hade blivit jättelågt ställda… Sen kom jag på att det var batteriet i min hörapparat som var slut.

På väg in i tunnelbanan höll jag på att välta omkull en gammal man, han bad om ursäkt.

På kaffe Blåbär talade killen bakom disken antagligen i vanlig samtalston, men jag hörde honom inte.
”kan du tala lite högra, jag har inget batteri i hörapparaten”
Han blev alldeles tyst, han tänkte säkert:
”och jag som alltid har trott att det är blind hon är”
Så jag fick förklara, men jag vet inte om han trodde att jag skojade

Ett svar på ”denna dag måste dokumenteras

  1. Oj, vilken dag! Tack för att du delar med mig. Nu ska jag gå och krama mina bonusbarn innan de somnar. Kram på dig också!

Kommentarer är stängda.