Vi skulle träffa en kollega till min hund som ska gå i pension eftersom han har så ont i sina leder att han inte längre kan jobba som ledarhund. J följde med för att hälsa på en annan kompis under tiden. trots alla våra farhågor så gick resan jättebra. Tjejen som kom för att ledsaga oss i Örebro, hjälpte mej, trots att hon inte ska, till bussen, kanske beroende på att J sa till henne at han trodde att hon var en människa och inte en maskin…
Jag hade precis missat en buss och vfick vänta i tre kvart. På bussen diskuterade jag rullatorns fördelar med två damer.

Den snart pensionerade ledarhunden blev jätteglad när vi kom och glömde för en stund att han hade ont och dom sprang som valpar ohch jagade varandra.

Hemresan gick också jättebra, men det var JÄTTEvarmT. Hemma på seveneleven var det en turist som bad om ursäkt för att hon tog så lång tid på sej att försöka förstå vilken sorts biljett hon skulle köpa.
– Ingen fara, sa jag, jag kommer just från Örebro och där frågade jag busschaffören om man kunde betala med pengar på hans buss. På hans ”ja”, kunde jag verkligen höra vad han tänkte om dumma Stockholmare…