Det är inte helt okomplicerat att byta fokus och tänka att man gör karriär fast baklänges eller innåt, att koncentrera sej på utgifterna i stället för inkomsterna när en arg treårig sofia innuti bara skriker och stampar i golvet:
– Men det är ju ORÄttviST!

Jag håller med henne, så här kommer listan över orättvisor som har drabbat just mej:
att jag är blind
att jag blev hörselskadad för att sl skiter i att göra tunnelbanorna säkra
att jag inte får några jobb fastän jag har så bra meriter och är så bra
att jag hamnade på en arbetsplats där det var helt omöljigt att utvecklas rent jobbmässigt
att jag inte fick akassa fastän jag har varit med och betalat i så många år
och att det är jag som får betala priset för andras fördomar.

så, det finns säkert mer, men det är vad jagkommer på just nu. Min arga treåring har rätt, det är orättvist och dom är dumma, men utan att anstränga mej kan jag komma på många fler saker som är bra. det skiter hon säkert i, men här kommer en lista på bra saker:
att jag föddes blind så att jag slapp stanna kvar i sjuntorp och skaffa hus och barn tidigt. På det här sättet fick jag fler valmöligheter.
att jag kan sjunga
att jag har min ledarhund
att jag en gång vann på lotto så att jag kunde åka till australien
att jag har fått en fond att betala hela min psykodramautbildning
att jag kom med i boliviaprojektet
att jag har en man som älskar mej och som jag älskar
att jag har så fina vänner
att det är gratis att låna böcker
att jag bor här i min fina lägenhet som har en fin balkong
att jag har kunnat resa så mycket
att jag har begåvats med en sån envishet
att jag inte är död fastän jag har ramlat ner på tunnelbanespåret två gånger
att det finns hallon

Den här listan kan säkert göras ännu längre, men det får räcka ett tag.

I dag har jag spelat cubansk revolutionsmusik för mina grannar. Dom skulle bli skitarga om dom visste vad det är, men det gör dom inte och då blir det ännu roligare… Det säjer i alla fall Sofia Tre år.