Här börjar saker och ting lugna ner sej och det tackar jag för. jag är fortfarande inte direkt sugen på att åka till Bolivia, men nu är det ändå på det planet och inte lika hystersikt som förut.

Jag pratade med en vän om mina resnojor och det visade sej att han inte alls tycker att jag är knäpp när jag ordnar för hur det ska gå för min ledarhund om jag inte kommer tillbaks, jag undrar hur länge jag måste gå i terapi för att inse på riktigt att alla mina nojor delas av åtminstone en människa till och att dom blir mindre om man nämnar dom vid deras rätta namn, som troll som spricker när solen går upp.

I dag var jag hos tandläkaren igen och den här gången såg jag inte mannen som alltid har kommit med glada tillrop dom andra gångerna jag har varit där. Ändå hade jag behövt honom i dag när det gjorde ont och blodet sprutade… Och min hund bara låg och sov under tandläkarens skrivbord… vilken kompis va?

Den här veckan ska jag bara göra sånt jag tycker om, bortsett från tandläkaren då, fast jag tycker om honom också, en mycket tålmodig man och om lite mer än en vecka åker jag.