en gång för längesen hörde jag en intervju med en gammal man som bodde i Tallin. Han berättade om hur svårt det var att leva där som pensionär, hur fattigt det var. det som fastnade mest i mitt minne var när intervjuaren började prata om mat:
– vi äter mest potatis.
– tycker ni om det då?
– man får vilja ha det som finns.
jag tänker ofta på det, inte, man får ta det som finns utan ”man får vilja ha det som finns”.
Idag kom jag att tänka på honom och hans potatisar när jag kom på mej själv med att tycka om mina tidiga promenader till tåget, när det nästan fortfarande är natt. Textfält Redigerar en gång för längesen hörde jag en intervju med en gammal man som bodde i Tallin. Han berättade om hur svårt det var att leva där som pensionär, hur fattigt det var. det som fastnade mest i mitt minne var när intervjuaren började prata om mat:
– vi äter mest potatis.
– tycker ni om det då?
– man får vilja ha det som finns.
jag tänker ofta på det, inte, man får ta det som finns utan ”man får vilja ha det som finns”.
Idag kom jag att tänka på honom och hans potatisar när jag kom på mej själv med att tycka om mina tidiga promenader till tåget, när det nästan fortfarande är natt.