I går fick jag klart för mej att anledningen till att jag fortfarande inte har några hjälpmedel på min arbetsplats är att en arbetsförmedlare inte har orkat skriva under ett papper som han har haft i två veckor. Under tiden har jag:
Tränat på och lärt mej att hitta till mitt jobb i Örebro,
lärt mej åtminstone 10 av mina 50 nya arbetskamrater, deras namn och röster,
försökt fårstå hur min nya arbetsplats är organiscrad,
börjat ta emot patienter,
varit på handledning,
engagerat folk som har varit med mej och tränat orientering på centralen i stockholm och järnvägsstationen i Örebro,
räknat ut ett säkert sätt att hantera journalerna på tills mina hjälpmedel kommer och jag kan använda datorn,
lärt mej att hitta i dom nya l lokalerna,
lärt mej kaffemaskinen,
försökt komma underfund med arbetsplatsens sociala regler
letat övernattningsmöjligheter i örebro,
försökt förstå mej på sj:s och Örebro länstrafiks olika regler, biljettsystem och biljettautomater
samt mycket mycket mer. är detta en rimlig fördelning av arbetet?

så här funkar det.. eller inte då..

I december fick jag ett jobb som musikterapeut. Jag blev jätteglad förstås och började försöka förstå hur jag skulle bära mej åt för att få hjälpmedel till jobbet, framförallt gäller det anpassningar till jobbatorn så att jag kan skriva journaler, använda intranätet och flexsystemet m.m.

Jag har inte haft med AF att göra på flera år. det visade sej att jag hade blivit flyttad till ett annat kontor och fått en handläggare som jag haldrig har träffat. Jag lyckades inte få tag på honom, jag mailade och ringde, men utan resultat. I af.s växel sa man att man inte får lämna ut namnet på vem som är chef för en specifik handläggare, men jag lyckases snacka omkull killen i växeln och fick tag på en kvinna och huxflux gick det att prata med arbetsförmeldaren, eller handläggaren eller vad han är. Han ska skriva ett uppdrag till en synpedagog som också finns på af, hon ska begära in offerter från leverantörerna, offerterna ska komma tillbaks till henne för leverantörenra, hon ska vidarebefodra offerterna till handläggaren, han ska skriva på och skicka tillbaka till leverentören som sen kan beställa och leverera.

Under tiden väntar jag och min arbetsgivare på att jag ska kunna komma igång med jobbet.

alltså, af har inte hjälpt mej till att få detta jobb, däremot gör af vad dom kan för att försvåra och i värsta fall förstöra för mej. Det är ju faktiskt inte konstigt om arbetsgivare drar sej för att anställa personer med funktionsnedsättning. snpedagogen på af säjer att det när ändå har gått bra hittills, eftersom jag vet exakt vad det är för hjälpmedel jag behöver. Då kan man ju bara tänka sej hur det är för andra människor. jag är arg, känner vanmakt och skulle vilja tvinga denna byråkratgubbe som inte orkar skriva under papper att byta med mej under några veckor.