Var får dom sin energi ifrån, dessa människor som stänndigt har planer och projekt och dessutomorkar vara glada och sociala och så träna lite på gymmet också?
varför kan jag inte komma på en enda gång i livet när jag hade så där mycket energi och livsglädje? Har jag aldrig haft det eller kommer jag bara inte ihåg det?
varför är det så att ju längre tiden går, desto osäkrare blir jag på vad jag ska göra och hur det ska gå till?
Hur mycket beror på mej och hur mycket beror på att jag lägger så mycket energi på att klara av allting fastän jag är synskadad?
Varför är det så att varje gång jag kommer hem från bolivia, så är jag lycklig i en vecka, sen tror jag inte att jag kan nånting… igen…
Vad är det egentligen som håller fast och stänger in?
Jo, du har rätt, du som säjer att det här känner du igen, det har jag hållit på med länge. det är ju därför jag blir så trött på det.
Och hur mycket beror på mörker och vintern,och varför spelar jag inte, eller sjunger?
Och vem har sagt att allting kommer till den som väntar? Otroligt dumt sagt.
Ja, Sofia. Det är sorgligt att läsa din blogg idag. Jag ser fram emot att träffa dig. Fina, kloka, coola Sofia. Jag tror på dig och din kompetens och skaparförmåga. Jag hoppas verkligen att du får ett bra forum att kanalisera den på snart.