Min positiva sida, vi kan kalla henne Sofia+, hon ger sej aldrig. I går var hon t ex ute och åkte tunnelbana igen, med det vackra gitarrfodralet från bolivia och med rosor på kinden, på väg till en spelning.
När Sofia+ är ute och åker pratar folk alltid med henne.
”Din hund ligger precis som en katt”
”Ja, jagv vet, ibland tror hon att hon är en katt också”
”Ja, jag vet ju att man inte får störa ledarhundar, den den skylten, ledarhund var vänlig stör mej ej, jag vet ju att man inte får prata med dom eller klappa dom eller så, jag tycker att det kunde få gälla ledsagare också”
”Hur då, menar du, att man inte ska få klappa ledsagaren…”
”Ja,”
Sofia+ skrattar, det var en bra idé, hon spinner vidare på den:
”jag skulle också vilja ha en sån skylt ibland, typ, morgontrött, var vänlig stör mej ej”
””äh, sa han, hela mänskligheten går ju omkring med sånna skyltar: STÖR Mej INTE och sen är livet slut och då står dom där och undrar…
Och spelningen gick bra och när hon kom hem hade det kommit en skiva med posten… en jättebra och sen sov hon gott hela natten
Kul, Sofia, att det blev en lyckad spelning!
Nu ska jag ta mitt 25 år gamla fula gitarrfodral med repor och spruckna sömmar och gå till jobbet och sen repa ikväll. Eva