Vi pulsar i snön nere vid kungsholmsstrand. Ingen har plogat, det är alldeles tyst och vitt och mjukt, snällt liksom. Dom enda vi möter är andra hundägare.
jag blir glad och varm innuti, och yster, nästan som vovven
På hemvägen slinker vi in på 7 11 för en muffins:
”du får gå ut med hunden!” skriker hon bakom disken, och jag kraschlandar…

Jo, jag vet, hon visste inte, men när jag hade förklarat, bad hon mej inte om ursäkt eller förklarade varför hon inte bara kunde säja till snällt, hon sa ingenting, var alldeles tyst.
När jag kom ut fick jaglust att vända och gå in igen, och tvinga hene att be mej om ursäkt. Man får inte skrika åt sina kunder, inte ens mej, men jag gick hem i stället.

Det snöar fortfarande.