I korsningen kronobergsgatan/fleminggatan sprang en ung man rakt på mej och min ledarhund. Eftersom jag redan var sur stannade jag och vände mej om för att vräka ur mej nåt otrevligt:
”ingen fara,” sa han”det var lika mycket mitt fel”…

En annan gång för längesen gick jag med en 15kilossäck med hundmat över axeln, ledarhunden vid sidan som vanligt. Ni som har hund vet hur dom där jävla säckarna är, det är inte meningen att man ska kunna bära dom. Dom saknar handtag och är allmänt otympliga, dessutom flyttar innehållet liksom omkring så att tyngdpunkten förskjuts… Alltså, Säckan började glida och tillslut föll den till marken. Jag stannade och suckade, nästan hemma, men att få upp en såndär på axeln igen är näst intill omöljligt.
”Vill du ha hjälp”
En man, en hjälte, i alla fall en gentleman!
”jatack,” Sa jag ”det är inte så lågnt kvar”
Han tog tag i säcken och pprecis när jag skulle börja gå, hivade han upp den på min axel igen…
Jag måste ha sett jätteförvånad ut, jag som trodde att han skulle bära den åt mej…