Det här med att mingla när man inte ser, det är jättesvårt, ja nästan omöjligt.

Det är svårt att hitta personerna man vill prata med på grund av den röriga ljudmiljön. Om man ändå hittar en grupp människor som verkar intressanta är det svårt att komma in i samtalet, utan att verka påflugen eller socialt klantig. För att göra det behöver man veta att någon i gruppen har sett en och att man har kontakt. Risken är annars att ingen hör en eller att man oavsiktligt avbryter något

Äger minglet rum på en konferens har folk antagligen namnlappar på sig som alla andra har nytta av. Där står det inte bara vad personernaheter utan även var dom jobbar eller vem dom representerar. Dessutom hittar man oftast inte i lokalen.

Det finns några olika sätt att försöka lösa detta på och inget av dem är bra som jag ser det.

man kan ställa sig i något hörn, fast förankrad i ett bord och hoppas på att någon tar kontakt.

Eller man kan försöka den mer frimodiga varianten och självsäkert kliva fram till Folk, hälsa och pressentera sig.

nackdelen med den första varianten är uppenbar. Du blir ensam, eller så kommer någon du redan känner och ”förbarmar” sig över dig.

med den andra får du garanterat kontakt, men du riskerar att hälsa flera gånger på samma person och bara känna dig dum.

Ska man mingla med hjälp av en ledsagare måste det vara en otroligt skicklig och lyhörd person. Det är också mycket iktigt att ledsagaren i fråga inte har några egna mingelintressen i just det här sammanhanget.

Den röriga miljön gör att ögonkontakten blir ännu viktigare än vanligt och det kan lätt sluta med att et är din ledsagare som börjar nätverka.

kort sagt, det är jättesvårt att mingla om man har en synnedsättning.

Så trots att jag är en social person som både är bra på och tycker om att nätverka, så har jag undvikit mingel. Ja, jag har till och med tänkt att jag inte gillar att mingla,

men på facebook funkar det.

Jag kan i lugn och ro gå omkring och lyssna på vad folk pratar om. Jag har full koll på vem som är vem och vem som säger vad.

Jag kan lätt ta mej in i samtalet om jag vill och kanske bäst av allt:

Jag kan på ett enkelt sätt sammanföra personer som jag tror skulle ha intresse av att prata med varandra och dra in nya människor i en diskussion för att på så sätt göra den mer intressant eller bara sätta lite fart på den.

ja, På facebook kan jag mingla och jag bara älskar det.

det är väl bara att blunda

Location:när jag helt obehindrat går rakt upp för den blankistäckta backen med mina nya skor och människorna runt mej kanar, glider och faller.. eller håller fast sej i buskarna bredvid gångvägen.. då får jag samma känsla som: när jag var liten och vi var i lustiga huset på liseberg.. när vi gick på bron, som var helt stadig men där väggarna snurrade.. och dom seende klamrade sej fast vid räckena, nästan oförmögna att gå och jag inte kunde förstå varför dom inte bara blundade.. eller som när vi hade brandövning på jobbet, med doftfri rök, och bara jag kunde ta mej ut.. Jag kan inte beskriva känslan, men den är skön Textfält Redigerar Teckenläge när jag helt obehindrat går rakt upp för den blankistäckta backen med mina nya skor och människorna runt mej kanar, glider och faller.. eller håller fast sej i buskarna bredvid gångvägen.. då får jag samma känsla som: när jag var liten och vi var i lustiga huset på liseberg.. när vi gick på bron, som var helt stadig men där väggarna snurrade.. och dom seende klamrade sej fast vid räckena, nästan oförmögna att gå och jag inte kunde förstå varför dom inte bara blundade.. eller som när vi hade brandövning på jobbet, med doftfri rök, och bara jag kunde ta mej ut.. Jag kan inte beskriva känslan, men den är skön

natt eller morgon

Location:andra arbetsdagen När väckarklockan, som jag för övrigt först tror är en ambulans, ringer är jag mitt inne i en intressant dröm. när jag kliver upp känns kroppen som om har bankat på den med en slägga. Jag tröstar mej med att jag för första gången ska få lyssna till p1 till morgonkaffet nu när dom har börjat sända på natten, tänker att det alltså fortfarande är natt enligt fler än mej. sätter på radion och möts av ljudet från en film där någon halshuggs, dokumentären ”terroristens stora ensamhet”, av lotta eriksson. inser att dokumentärer inte f funkar så här dags, jag hamnar mitt i och när jag äntligen har förstått vad det handlar om är det dags att gå. ute på gatan är det vatten, mycket vatten. min ena sko läcker, men talgoxarna sjunger tvåtonigt nere vid karlbergskanalen. Tåget står inne när jag kommer fram till centralen. det är nån tjafs med dörrarna. lokföraren öppnar och stänger, öppnar och stänger, tåget pyser och pustar, och i mitt huvud upprepas textrader från sången ”två tungor”: ”djupt i det röda mörkret, fick livet dubber form” Textfält Redigerar andra arbetsdagen När väckarklockan, som jag för övrigt först tror är en ambulans, ringer är jag mitt inne i en intressant dröm. när jag kliver upp känns kroppen som om har bankat på den med en slägga. Jag tröstar mej med att jag för första gången ska få lyssna till p1 till morgonkaffet nu när dom har börjat sända på natten, tänker att det alltså fortfarande är natt enligt fler än mej. sätter på radion och möts av ljudet från en film där någon halshuggs, dokumentären ”terroristens stora ensamhet”, av lotta eriksson. inser att dokumentärer inte f funkar så här dags, jag hamnar mitt i och när jag äntligen har förstått vad det handlar om är det dags att gå. ute på gatan är det vatten, mycket vatten. min ena sko läcker, men talgoxarna sjunger tvåtonigt nere vid karlbergskanalen. Tåget står inne när jag kommer fram till centralen. det är nån tjafs med dörrarna. lokföraren öppnar och stänger, öppnar och stänger, tåget pyser och pustar, och i mitt huvud upprepas textrader från sången ”två tungor”: ”djupt i det röda mörkret, fick livet dubber form”

morgontankar om potatis

en gång för längesen hörde jag en intervju med en gammal man som bodde i Tallin. Han berättade om hur svårt det var att leva där som pensionär, hur fattigt det var. det som fastnade mest i mitt minne var när intervjuaren började prata om mat:
– vi äter mest potatis.
– tycker ni om det då?
– man får vilja ha det som finns.
jag tänker ofta på det, inte, man får ta det som finns utan ”man får vilja ha det som finns”.
Idag kom jag att tänka på honom och hans potatisar när jag kom på mej själv med att tycka om mina tidiga promenader till tåget, när det nästan fortfarande är natt. Textfält Redigerar en gång för längesen hörde jag en intervju med en gammal man som bodde i Tallin. Han berättade om hur svårt det var att leva där som pensionär, hur fattigt det var. det som fastnade mest i mitt minne var när intervjuaren började prata om mat:
– vi äter mest potatis.
– tycker ni om det då?
– man får vilja ha det som finns.
jag tänker ofta på det, inte, man får ta det som finns utan ”man får vilja ha det som finns”.
Idag kom jag att tänka på honom och hans potatisar när jag kom på mej själv med att tycka om mina tidiga promenader till tåget, när det nästan fortfarande är natt.

att bryta mönster

Location:– det är bara lokföraren, säjer lokföraren. Han tror nog att han skrämde mej, för jag stannade till och såg mej omkring. Jag visste att det var lokföraren, jag hörde nycklarna, men trots hörapparaten kunde jag inte höra om han var bakom eller framför mej. – jag blir så imponerad av dej och hunden, att ni kan ta er fram… åh, nej, tänker jag, inte nu igen, – eller hur, säjer jag, för att inte tala om att klara av jobbet också, när man väl har kommit fram. – vad jobbar du med då? – jag är musikterapeut. – vad häftigt. jag tänker just säja att jag tycker det är häftigt att vara lokförare också, men då har han redan stängt sin dörr. vissa dagar går det att bryta mönstren, sina och andras. Textfält Redigerar – det är bara lokföraren, säjer lokföraren. Han tror nog att han skrämde mej, för jag stannade till och såg mej omkring. Jag visste att det var lokföraren, jag hörde nycklarna, men trots hörapparaten kunde jag inte höra om han var bakom eller framför mej. – jag blir så imponerad av dej och hunden, att ni kan ta er fram… åh, nej, tänker jag, inte nu igen, – eller hur, säjer jag, för att inte tala om att klara av jobbet också, när man väl har kommit fram. – vad jobbar du med då? – jag är musikterapeut. – vad häftigt. jag tänker just säja att jag tycker det är häftigt att vara lokförare också, men då har han redan stängt sin dörr. vissa dagar går det att bryta mönstren, sina och andras.

jag skulle ju bara köpa lunch

Location: som Ni vet avskyr jag lunchlådor. Idag bestämde jag mej därför för att slippa och istället gå och hämta suchi. Det gick bra, men varför måste allt jag gör liksom bli till en hel historia: I vanlig ordning hade jag ägnat flera timmar åt att oroa mej för om jag skulle bli insläppt på suchistället. Först trodde jag att mina farhågor hade besannats. så fort jag klev in fick jag veta att jag inte var välkommen. efter att ha argumenterat en lång stund fick jag tillslut beställa… Då visade det sej att jag var på fel ställe, en pizzeria. – jag kan följa dej sa pizzakillen. på trotoaren utanför suchistället frågade han om jag gillar suchi. – ja, sa jag, men framför allt gillar jag ställen där jag är välkommen. vi gick in. han också. vanligtvis brukar jag aldrig fråga om jag är välkommen på ställen, jag brukar bara gå in och ta för givet att jag är det, men idag gjorde jag ett undantag med tanke på mitt sällskap. – här är jag väl välkommen i alla fall, sa jag. – ja, varför skulle du inte vara det? jaha, du menar hunden, jamen du är ju lika välkommen som alla andra. då gick pizzakillen tillbaka till sin pizzeria. Jag beställde. jag tog fram mitt kort.. då visar det sej att dom inte tog kort. – men det finns en bankomat utanför, vill du att jag följer dej? hon lämnade sin plats bakom disken och gick med mej ut. hon hette Kristina och var ledsagare och teckentolk. bankomaten kunde prata, men den sa en massa saker som jag inte ville veta… När vi kom tillbaka trodde jag att hennes kollega skulle ha gjort klar min suchi, men det hade han inte. det var Kristinas jobb. å nu fick jag och två andra kunder vänta. vi fick grönt te under tiden. Jag fick min suchi och gick tillbaka till jobbet. jag hade lust att vinka när jag passerade pizzerian, men jag hade inga händer lediga.

morgonfunderingar om tågdrömmar

Location:dessa tågdrömmar: Jag är på fel plats, kommer inte att hinna till jobbet fattar inte hur jag har tänkt försöker ändå tänka ut en lösning om jag kanske kan åka dit eller dit ta det eller det tåget byta på en ovanlig plats ta en annan väg… vad det ska bli skönt med julledighet!!!!! eller är det att ständigt vara lösningsinriktad som jag är trött på? kanske borde testa att bara sätta mej ner och säja, nej, det går inte.. Textfält Redigerar dessa tågdrömmar: Jag är på fel plats, kommer inte att hinna till jobbet fattar inte hur jag har tänkt försöker ändå tänka ut en lösning om jag kanske kan åka dit eller dit ta det eller det tåget byta på en ovanlig plats ta en annan väg… vad det ska bli skönt med julledighet!!!!! eller är det att ständigt vara lösningsinriktad som jag är trött på? kanske borde testa att bara sätta mej ner och säja, nej, det går inte..

besvärjelse

Location:hej ödet. jag vill bara förklara mej lite. det faktum att jag just har fyllt i min jobbkalender med möten och sånt fram till den 30 november 2015 betyder inte att jag tar för givet att det ska bli som jag har planerat. det är inte så att jag utmanar dej. jag är fullt medveten om att det är du som bestämmer och att du kan hitta på vad som helst. jag är öppen för det. så, ta nu inte illa upp, gör inget dumt, jag har bara skrivit in dom här datumen i fall att jag skulle leva och ha hälsan och ifall att jorden fortfarande skulle finnas och ifall att det inte har blivit militärkupp… Textfält Redigerar Ordläge hej ödet. jag vill bara förklara mej lite. det faktum att jag just har fyllt i min jobbkalender med möten och sånt fram till den 30 november 2015 betyder inte att jag tar för givet att det ska bli som jag har planerat. det är inte så att jag utmanar dej. jag är fullt medveten om att det är du som bestämmer och att du kan hitta på vad som helst. jag är öppen för det. så, ta nu inte illa upp, gör inget dumt, jag har bara skrivit in dom här datumen i fall att jag skulle leva och ha hälsan och ifall att jorden fortfarande skulle finnas och ifall att det inte har blivit militärkupp…

varför måste dom alltid

Location:Jag möter henne på den smala och branta stigen. jag är lite på min vakt. det händer så ofta att människor jag möter säjer nåt klämkäckt till mej som t ex – det där går ju bra. Men hon säjer bara att hon har en hund med sej och jag blir glad. jättebra att hon säjer det, så jag vet. min hund är lös, inte hennes. hundarna bryr sej inte om varandra, jag ler mot henne när vi passerar varandra. då kommer det: – vad fint att du är ute och går. Jag blir besviken. varför måste dom alltid. – vad fint att Du är ute och går, säjer jag. hon skrattar till – tack… jag fortsätter gå. hon står kvar, efter en stund ropar hon: – jag ber om ursäkt. Jag borde känna mej nöjd, jag fick henna att förstå att jag blev sårad. Hon säjer inte så till andra vuxna människor hon möter i skogen. men jag skäms.

taladde tystnad

Location:ibland skulle det kanske vara effektivast att göra som barn gör när dom pratar med någon som inte verkar förstå det mest självklara och elementära, bara tystna. som i det här samtalet jag hörde på tunnelbanan nyss: – pappa, du kan väl berätta nåt? – nä, vi kan väl prata istället, det är mycket roligare. – men det var så längesen… – ja, det kanske det var, men jag läser ju mycket för dej. – tystnad – du, jag vet, vi går förbi bokhandeln sen och letar upp nån lagom lång bok. – tystnad Textfält Redigerar Linjeläge ibland skulle det kanske vara effektivast att göra som barn gör när dom pratar med någon som inte verkar förstå det mest självklara och elementära, bara tystna. som i det här samtalet jag hörde på tunnelbanan nyss: – pappa, du kan väl berätta nåt? – nä, vi kan väl prata istället, det är mycket roligare. – men det var så längesen… – ja, det kanske det var, men jag läser ju mycket för dej. – tystnad – du, jag vet, vi går förbi bokhandeln sen och letar upp nån lagom lång bok. – tystnad